fanatismenlever

Indepojksdrömen

Jag låg i mitt rum, tittade upp i taket. Det var fredag. Jag hade precis korkat upp med ett pack 3,5 or snott dem på hemköp, lovar det var sista gången men vad skall man göra, när man inte känner särskilt många langare eller framförallt inte vågar få tag i dem.

Julen var här. Jag hade ätit mig tjock och glad på julmat hemma den här julen. Äntligen var vi tillbaka där vi alltid skulle vara. Hemma! Med min egen julgran som jag alltid lekt under, med mitt egna rum, min egen dator, min egen tv, min egen frihet att skita hur mycket jag ville och min musik.

Mitt itunes var nyss pumpat med en massa gammal engelsk musik, sånt som ryker tag i mig och får mig att leva. Joanna jag och Jenny dansade runt i rummet till Babyshambles Petes röst som skrek fuck for ever och jag som lossades att jag befann mig på en av de där spelningarna som jag bara kunde föreställa mig där publiken, slogs sig självt blodigt och ölen sprutades som champagne, och pete slängde sig ut till oss och älskade med oss som sina jämlikar. Jag var helt vild där i mitt rum, på min röda matta fick jag igång mina tjejer, de Blev också vilda och vi snurrade runt runt och runt, jag i svarta tajta jeans går kavaj och svart slips som lille Paul Mqartny. Jag tog tag i ett skohorn och kastade det vilt in i min garderob det var nästan som att väggarna i huset skrällde, och jag såg allt i slowmotion.

Jag såg min en gång smygfeta men nu på gång att bli anorexiska kusin snurra runt runt. Hur hennes färgade rödbrunsvarta(kan det ha så många färger?) föll tungt upp och ner, hur svetten i hennes panna började rinna och hur hennes maskara blev fet. Jag såg hur lilla jenney ville se större ut och likt ett vilddjur slog sitt huvud djupt ner åt och drog det vårdslöst uppåt, hennes väldiga hårman flög upp och ner likt ett träd som kämpar i en väldig storm. Hon var vacker.

Ja få nu inte för er att jag skulle vilja ha henne eller något sånt äckligt, fan heller. Men visst kan man tycka sin syster är vacker. En liten blomma, redo att ge sig ut i världen som en liten dröm.

Jag är också en liten dröm. Vi åt vår mat och öppnade våra paket, jag var lika glad som jag alltid varit, jag älskade julen. Den var bäst, jag var fortfarande ett barn.

Jag låg i mitt rum och tänkte att det inte spelade någon roll vad vi gör, om vi super tills vi dör, vi kommer aldrig bli lyckliga inte en chans.

Jag lyssnade på Babyshambles och log, satte på lite eight legs och njöt. Jag skulle snart kämpa mig upp, jag visste att jag inte ville mena tt jag borde. Idag var tydligen kvällen då alla svennar skulle leta sig ut på gatorna i lilla kungsbacka, staden som jag hatade, den kalla mörka staden i typ göteborgs röv. Där jag typ bodde, eller tja jag bodde ju inte där men alla som bodde där jag bodde ja de ville vara dör den här kvällen. Jag menar de tvar ju juldagen så jag förstår dem. Jag tog mig upp dushade och tvålade in mig, såg mig i spegeln, fan va snygg jag var, långt tjockt brunt hår, inga finnar utan bara len ung hy. Jag var så het.

Bussen rullade snabbt över de kalla gatorna, vätan riktigt kändes inne i bussen. Jag längst ner åt vänster med Martin Klingberg, en liten nästan skallig kille som satt och surplade på lite whisky i en pet flaska, längst bak satt Alex, Jens, Boken etc de sjöng om vem i gänget som skulle sjunga nästa sång. Jag smålogf, det här var ändå så bra livet kunde bli här typ. När vi satt där bak i bussen och släppte allt.

Anders reste sig upp och skörnade ut sin sång så att salivet fög åt alla håll. ”Säg mig nu far vad har du gjort med vårt land!”

Klart han iont evar nån nasse, eller jo de tvar han nog lite men inte såg han ut som en, långt hår, tajta bögjeans och rätt rockig stil, ingen nasse änna. Han drev ju me det, det är inte så att mina polare är några jävla idiote,r nej fan finns det nån form av svennar som är fantastiksa är dom det, för att de för det första går emot stömmen och inte ser ut som alla andra eller tycker som alla andra. Men det där lät som en bonne och det rä inte Andres, han driver med nassismen även om han inte om vi skall gå in på det på något sätt gillar invandrare, vilket ju i sig är lite bonigt.

Jag satt och tänke på hur jävlaful alla brudar i staden var. Det finns ingetting, alla ser likadana ut, alla är lika jävla pantade, lyssnar på ren jävla skit till musik, dansar som horor, klär sig som gina tricot skyldockor och sminkar sig som 3 åringar. Ja nu låter som att jag hatar flcikor, nej kklart jag inte gör men jag är bara så trött på vissa av dem. Jag vill ha nått nytt nått sött nått vackert nått ädelt.

Vi tog bussen in. Rullad eut, vi var kungarna. I natt skulle vi ta Kungsbacka hårt där bak, vi ägde staden. Mja men va fan jag var laddad. Robbin forsell spydde det första han gjorde på vägen till mingel och då var klockan knappt 8.

Gänget delades, jag var inte sugen på mingel klubben där alla bönner ifrån Kungsbacka samlas, oke det är en salig blanding klart det inte bara är bönner men som sagt en salig blandning var det nu kan betyda. Jag gick med Klingan, Anders, Simon och några fler till Rumpan bar, den lokala baren där det redan vid åtta tiden var knökat. Jag och Simon köpte två öl och vid 190 hade vi börjat bli fulla. En gammal slyna kom fram till mig. Henns namn är Rebecka och hon är den mest lillgamla tjej jag vet. Ett år äldre än mig och tror hon är blivande ordförande i europeiska advokatsamfundet. Hon berättade vilket fantastiskt liv hon had,e hur mycket bra sex ghon hade framför tvn med sitt rödvin. Jag satt nöjt på och nickade, jag hade åtminstånde någon att snacka med en rätt snyggt ill och med. En gång när jag var liten och eferbliven gick jag och Rebecka på date, hon hade kollat in mig i ett helt år för jag var sötast på skolan och hade dejtat ens nygg blondin, det fick väl upp hennes intresse. Viskulle äta sushi(vad är det för sktimat?) iaf så var jag en idiot som bjöd henne på tramsiriet, något till och med den lillgamla Rebecka tyckte var för mycket, men ja jag bjöd henne iaf.

Där satt jag och stirrade helt ointresserat in i hennes ögon, ska du inte dricka nått fårgad ejag. Eller tja klar tjag inte var ointresserad, hon var ju fin och jag var ju kåt, inte mint ype lelr så men värd ett fuck. Men som ni förstår är inte rebecka den lättaste att få på fall hur ful hon än må vara. Hon sa hon skulle vara nykter, det hade blivit lite för mycket rödvin de tsenaste. Nej så sa hon inte, men hon skulle jobba dagen efetr eller nått sånt fjantigt. Jag fattade inte nånstans hur lycklig jag var som skulle börja skolan snart igen bara några veckor senare, hur kunde jag inte fatta det? Det var ju det bästa med hela mitt liv. Skolan!

Ey man ditt rum är ditt liv. Det är här du lever. När det regnar ute. När det lever där ute. När converse slits. När flickor kysser. Å jag älskar när flickor kysser. Jag vill kyssa flickor. Nu under träd, på gator på bänkar, på broar, på bryggor, på tak. På dansgolv, i rökrum. Ja jag vill kyssa er allihop. Var fan är ni nånstans?

Då såg jag henne. Där när tiden stod stilla. Alla rörde sig runt omkring mig, schlager spelades. Det spelade högt i bakgrunden hörde jag skratt och skrik. Jag såg tjockisar välla hit och dit. Och där såg jag henne, hon såg mig, bruna ögon och in i mig. Hennes bruna lugg jag tog ett steg framåt hon tog ett framåt. ”hej hur gammal är du?”

-”jag är 18 år”

”-då är du nog för liten för mig”

”okey……mmhm”

-”ja men här är mitt nr”

”okey”

SMS

”jag skiter i hur gammal du är, se dig omkring. Vi är bäst här du och jag”

Jag dansade vidare tiden stod inte stilla längre, Ian var där, två random slynor med en tjockis som heter Sofie. De var rätt nice ändå, tänkte att jag kunde ta dem som sista utväg. Jag rörde mig mot baren, det var som att vara på ett hav. Det tog ett tag att röra sig, och havet rörde med mig åt baren. Där stod jag på ett smalt dansgolv, det gungade. Då stod hon där.

Hennes lugg och hennes ögon såg mig. Jag såg henne.

Vi tog ett steg framåt, jag tog ett till. Hon tog två. Vi stod precis mitt emot varandra.

Hon kysste mig.

Hårt och skoningslöst, jag kysste tillbaka. Där mitt på dansgolvet. Det var som att flyga, jag exploderade, endorfinet pumpades ut i mina ådror jag kände mig som en pojke igen, kände hur mina svarta jeans blev en storlek för små då jag växte. Kände hur jag flög, över alla, hur jag lilla Martin lyfte tillsammans med Sofia, hur vi flög runt i himmelen. Vita mjuka moln omkring oss, en lång kyss. Plötsligt tog det slut, hon bet mig så hårt, och i läppen. Jag släppte taget det gjorde ont.

Dagen efter har jag fortfarande ont, men det var gjorde faktiskt inget.

Hej. Jag sitter i london. på en jävligt oskön stol. Läser min gamla blogg fanatismen lever, det är fantastiskt att läsa den den får mig att tänka som jag gör i vanliga fall att leva fullt ut, den får mig att inse att innerst inne är jag inte en liten mesig pojke utan hjärna, social förmåga, insiativ förmåga, sexighet, kunnighet etc. Jag är så mycket mer, smart, stark lika vacker innuti som utanpå.

Björn min rumskompis är där nere, han lagar mat, jag är as hunrig. jag vågar typ inte gå ner, klart jag vågar men jag orkar inte med att bli utan hjärna. Inatt sov jag i Jockes säng för 4;e gången i rad, det är jävligt gött med hotellfrukost, allt hotell folk lurar vi fett hårt. hehe, jag låg och tänkte på mitt liv, om hur fort allt går hur allt bara helt plötsligt har runnit iväg som en slemmig ål
ur ens händer. Jag låg och tänkte på att jag skulle ha förändrats mycket det senaste. NOT! Kom jag på efter att ha läst fanatismen lever, jag ville och tänkte exakt likadant då, jag ville ha indeklubbar, jag ville ha flickor, jag ville ha London. Jag har fått allt det där! Jag lever inte med det bara, okey jag levde med indieklubbarna, lite med flickorna men London. Nej jag lever för dåligt här alltså. Jag lyckas inte ta mig loss jag är fast. Vågar inte skirva hela vägen, lets stick to metaphors.

Snackade för 30 seks med Sebbe H eller vad han heter, 91 med eu kortet som gjorde han till 87, så att han kund eköpa ut till mig ibland i slutet av 3;an. Tänkte fan de tvar längesen jag såg han. Not! de tvar ju i våras, alldeles nyss. En vacker April dag, jag hade tagit med mig kameran till skolan, hade på min relativt nya röda whyred jacka, och tog lite bilder in school. Var nog samma dag jag köpte den tidigt innan skolan på freeport. Köpte lite skor oxå som jag lämnade i Olkens skåp.
Sebbe och jag satt i Näckros parken, svepte bärs och njöt, fåglarna kvittrade och jag levde min indiepojk dröm. i bgöteborg, fortfarande ung men likadan som nu, fast med rätten att vara ung. Eller iaf mer rätt att vara det. Och med mer frihet. eller ja känner mig rätt fri nu också iofs, kanske till och med mer. Men jag hade en annan skön vardag då. jag gillar London och livet här dock, har kanppast tråkigt, men skulle kunan få ut mer känns det som. jag vågar inte, tar inte för mig tillrcäkligt, som vanligt ibalnd, eller som sagt ibland då. Inte som vanligt. Hmm jag är as bra de tvet jag.

Mitt hår luktar gott nu, har dushat lite, har iofs haft samma kallingar på mig i 5 dar i rad, de är blog i dem, har torkat mig för hår.t Ajdå, shit happens i guess.

Fan av gött nu drog Nikol och Björn, nu skall jag lyssna på min nyfunna skiva som är grym som kostade 30 spänn i willesden greens bästa SH affär. Skall röka cigg, äta pasta med köttbullar, runka kolla film. hmm.. kankse plugga lite, Röka lite till, läsa bloggar, bajsa och fisa högt. Inte hel fel va? Nästan som hemma.

Jag rä inte död bara nästan. Dom senaste månaderna har varit ett helvete. Jag har inte gjort annat än att legat i mitt rum tittat upp i taket och supit. Jag har supit vin. Köpt en flaska åt gången. Jag har en ny lägenhet btw. En ful liten tvåa ute i Majorna. Folk frågar om jag spelar i band. Jag fattar det inte. jag ser väl inte ut som någon kommunist? Visserligen är jag smutsig, har långt hår och luktar nog skit.
Fan vad jag är stammis nere på kiosken där nere. jag frågar Moshmad om han kan lägga undan en flaska vin åt mig varje dag. Helst tre iofs, så han köper och säljer lite dyrare till mig. jag orkar inte gå längre. Nu är det bara att öppna dörren. Gå ut, över gatan in till mashmud ta en korv som han bränt vid och pröjsa vinet.
Sen tillbaka, sätter på tvn, och öppnar flaskan.

För ett tagsen klarade jag mig inte utan sex längre. Det var typ ett halvårsen om inte mer. jag hade hamnat i en vana att runka minst 4 ggr om dagen. Jag menar det finns inte så mkt mer att göra heller. jag går ner till stan, in i serie affären, tittar lite glatt åt den gamla malätna ÖIS halsduken som porrsnubben hängt upp. Går bort till den begagnade porren och köper en blaska.

Jag klarade mig iaf inte mer och kände att eftersom rikemans-chicsen vänt mig ryggen till kanske feminister var nått för mig. Jag tog mig bort åt gbgs på ytan skabbigare hak. Gick ut helt själv. Dansade till indie och sån skit.
Tärffade en del feminister, kände att musiken iofs var rätt go. Träffade ett par tjejer, kom på mig själv med att v ara för tyken. bjöd på kocks. Påm väg hem fick jag syn på Stina.
Hon hade BD stjärnor på kinderna, rosa håliga nylonstrumpor, emoskärp och blonderat hår med svarta slingor i.
Ska du emd på ett glas vin? frågade jag
Visst jag bor här uppe längre bort i korridoren jag heter Stina, jag hör när du lyssnar på fin musik hela tiden, jag kan också bjuda dig på ett glas.
Stina följde mig hem, bjöd mig på nån vodka ur hennes fickplunta.
-jag har fina ben
Jag tänder på ben
-Titta högre upp
hennes ben var väldigt vita, feta och slappa, och längre upp syntes utåtstående röda ådror. Hon berättad eom sitt liv för mig. om hur hon lämnat Borås för nått årsen för att söka lyckan här. Det lät som om Göteborg var världsmetropolen för henne. Det här var lixom ROM.
-jag dansar bra sa hon
Hon virvlade runt i med sina ådror, hon var inget vidare. Snart hade hont agit av sig de håliga strumporna och viftade med dem i ansiktet på mig. De skära trosorna hade ett stort hål över den ena stjärthalvan. Så åkte emo-toppen av och hon blottade sina bröst. Ådriga dem med kan jag lova. Därnäst låg trosorna på golvet, och hon viftade på höfterna. hennes triangel utav fitthår doldes nästan utav den dinglande och studsande magen.
Svetten fick hennes maskara att rinna. Jag satt där och såg på henne. Så kastade hon sig över mig. Hennes mun mot min, smakade spott, lök och varm vodka. Pressade sin sin tunga i min mun. Den var tjock utav saliv, tycktes vara full utav djupa gropar. Hon föll på knä. Hon sög och guppade. Min penis reste sig, hon stönade och bet mig. Jag skrek, tog henne i håret, hon bet hårdare. Jag gav upp. Lät henne suga. Jag reste mig efter vinflaskan, hon bet hårdare. jag lät horan bita. Drack upp allt på tre fyra klunkar. Däckade.

Kanske borde jag följa upp föregående inlägg före det senaste? Hur gick det på den där festen i Lördags?

Jag kom sent efter att ha missat min buss ut till Kullavik där festen skulle hållas vid tjejen som heter Saras herrgård(som bara används vid stora tillställningar)

Som sagt jag missade den där blåa expressen som tar en ifrån göteborg till stadens finare förorter. Så jag bestämde mig för att ta spårvagnen till Fröluna torg och därifrån försöka lifta yt till viken.

Efter 5 mins liftande stannar en småbarns pappa och jag tar plats bak i bilen eftersom där fram sitter en liten tös. Pappan sätter på pippilångstöms och Emil musik, och jag leer och minns min barndom.

Pappan skall inte längre än till Askim(innan Kullavik) så jag tvingas stiga av där. Ännu en gång utlämnad en hel mil ifrån min rätta plats går jag in på närmaste pub och tar en öl. Två stora typiskt ensamma pubbesökare för en diskussion om hur synd det är att julen blivit som kommersiell och att kristendomen tappar greppet om det svenska folket. Jag ger upp och tar nästa buss.

Anleder två timmar försent och kommer på att jag har glömt köpa present till damen. Går in i närmaste ICA affär och köper den dyraste chokladen som finns. Sämsta presenten ever, jag vet ju lixom redan innan att tjejens sämsta present kommer vara en Dior Parfym för 700 kr, så kommer jag med en choklad ask för 80 kr..

Det visar sig när jag kommit in att hon dessutom är gluten allergiker. Fan vad pinsamt, hon kan inte ens äta soin choklad. Känner inte så många på festen, och sätter mig i ett hörn med Karl samtidigt som jag snabbt halsar fördrinken. Sitter där i tre min. Sen klara rjag det inte mer, jag går ut och tar nästa buss hem. Ringer över Doria och vi kollar på Chelsea-Arsenal på repris resten utav kvällen.  

Julen är här. Skall så vara iaf. Jag har för första gången i mitt 20 åriga liv ingenstans att fira den. Har aldrig föreställt hur det skulle kännas. Men nu vet jag. Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam. Aldrig någonsin.

Det spelar ingen roll hur många julbord jag skall gå på innan den 24;e bara ikväll väntar tre stycken, och jag hinner knappt sätta i mig ett ägg per place för att hinna med alla. Antagligen skall jag se vilket av de tre ställena som erbjuder bäst mat samt chics för att efter tre besök komma tillbaka till det bästa

"var har du varit?"

"Tja du vet jag åt lite för mycket ägg... hmm"

Eller om det typ är Doria eller Karl som frågar "tog en näsa på toan vad fan tror du?"

Men den 24;e har jag verkligen inget att göra. Spelar ingen roll att Fadhi har fått för sig att gå ut med sina kusiner. Killen är ju muslin så han firar inte på det rätta viset. Jag kan inte med att supa mig full på något sunkigt blatte place den 24;e.

Varje jul sen jag var liten pojke och pappa fick fart på sitt företag har vi åkt till New York. Nu blir det inget med det för min del, syrrans pojkvän tog min plats.

Jag har inte varit speciellt åsidosatt av min familj bara så att de varit lite extra bestämda gentemot mig. Nu däremot är det extremt obarmhärtiga. Det är hårt och det svider i hela mitt hjärta.

I helgen har det svarta fåret börjat planera sin väg mot revansch. Jag skall hitta ett jobb, inte vilket som helst.

Säger jag namnet på mitt efternamn borde jag ha halva inne på de flesta ställen. Om jag inte får ett jobb tar jag fan vilket som helst. Första prio är naturligtvis att kunna behålla lägenheten. Med den ser jag åtminstone rik och högtstående ut utåt sätt. Det är viktigt. För att ha råd med det, så måste jag hyra ut till Doria i andra hand. Det suger jag vet. Men utan det är jag typ körd. Doria får flytta in helt enkelt. Fadhi kan glömma det, han håller inte måttet med sitt svettiga gorillabröst.

Om min ynkliga lön på det där skitjobbet(om jag blir tvungen att ta ett sånt) inte räcker till måste jag extra knäcka med förslagsvis kocks-försäljning. Det är något jag tänkt en hel del på, men vet inte riktigt om jag vågar ge mig in i den branschen. Fett riskabelt om man skulle åka dit. Men samtidigt jävligt lönsamt, jag har ett kontaktnät och känner rätt folk inom överklassen, så jag skulle antagligen få sålt en del. Med en ordentlig försäljningsverksamhet, men anställda under mig etc, är jag snart ikapp min far i inkomster. Så lönsam är

snö-branschen.

Nu måste jag knulla, jag är kåt, men har fan inte någon. Skit!

Det svarta fåret har börjat sin hårda klättring till ära och berömmelse. Är verkligen det svarta fåret rätt benämning? Jag tvekar från och till. Jag menar jag har inte setts som ett svart får i min familj ända ifrån början.

När jag var liten var det en sann glädje för min far att se mina gröna ögon öppna ett stort paket med ex en Ralph Lauren pyjamas på julafton. Han har berättat nu efteråt att det var absolut roligast att ge julklappar till just mig. Jag såg så otroligt lycklig ut när jag dorg upp silkespappret och fann min skatt. Det glittrade i mina ögon och mitt söta pojkansikte sken upp som en sol. Snart satt jag i min fars knä och spann som en katt.

Men tiderna förändrades. Jag började i  skolan, och hade tidigt svårt med att lära mig läsa. Min lillebror lärde sig redan vid 4 årsålder så när jag var sju så kunde han läsa medan jag inte kunde så. Redan här såg jag omedvetet en åsidosättning utav mig, även om jag inte riktigt uppmärksammade det på den tiden.

Men det började med att min far ofta glömde att säga god natt till mig, istället kunde jag genom den tunna dörr som skilde mig och min Jakobs rum höra hur far satt och berättade sagor för honom. Jag kände iofs under denna period att jag höll på att bli stor och inte behövde sagorna, men ofta gick min far in hos storasyster och storebror också men lämnade mig ensam i mitt rum.

Tiden i lågstadiet var väldigt speciell. Jag var inte speciellt bortskämd men störde mig extremt mycket på barnen i min omgivning.  Det var allt ifrån fetton till tjejer som skrek för mycket. Egentligen gick jag till skolan med hög ambitionsnivå men det hela mattades när jag aldrig lärde mig läsa. Jag givk in i en roll(något jag är grym på, jag besitter skådespelar talanger) och rollen gestaltade den där bortskämda onda överklasspojken som jag faktiskt trots allt inte var.

Jag blev mobbaren nr 1 i klassen. Band fast tjejer vid träd, petade på dem. Band fast killar som sagt något elakt till mig vid träd, spottade på dem. Jag hade mitt gäng efter mig. Jag var ledaren, en av de bästa på fotboll till exempel. Men det där med fotboll är inget som uppskattas överdrivet mycket i överklassen. Visst både jag och min far är öisare av hög nivå. Men det är skillnad på att utöva det själv än att sitta och njuta i VIP-lougen med ett glas vin och tapas.

Jag valde till och med en annan väg när det gällde Örgryte IS. Jag ville inte sitta i den tråkiga VIP-lougen. Jag ville vara i rörelse och stå i klacken.

Jag ville inte vara den där överdrivet väluppfostrade tråk-ungen. Trots att jag älskade mina pullovers i kashmir och sken upp som en sol när jag mottog dem, var jag inte skärslit rädd om dem eller om något annat heller. Jag kom hem med ler fläckar och hål på armbågarna. Jag hamnade i slagsmål och hade ofta skrubbsår i ansiktet. Jag blev mer och mer det svarta fåret. Och hur mer jag blev åsidosatt utav min far och familj, ju mer svartaktig blev jag. Jag ville få bekräftelse men fick det sällan. Istället skadade jag mig själv för att få min familj att se mig. Samtidigt utnyttjade Jakob mina svagheter för att bli ängeln i familjen. Han jämförde ofta sig själv med mig, och sa när han skulle börja i 6;an:

-     "haha när jag går i åttan skall jag ha 80 % MVG, du kan ju vara glad om du går ut
med 30 %, när jag går ut nian skall jag ha 100 %. Du kan glömma SAM!"

Jag slog den skiten. Men inte blev det bättre för det. Nadja (familjens hushållerska) som ifrån början var anställd för att torka Jakobs rumpa, för att sedan bli en städerska på heltid. Fick åter igen förnyade arbetsuppgifter. Ofta gick dem ut på att hjälpa mig plugga, hålla koll på mig, beslagta min sprit(som jag ofta snodde hemma, eller köpte på ICA 3,5)

Åren gick och jag började på Göteborgs högre SAM skola. Mitt livs bästa period tog sin början. Men det är en annan historia.

Fy fan säger jag alltså. Allt är helt åt helvete. Hur misslyckad är jag inte? Jag har inget jobb! Jag har ingen egen inkomst och framförallt jag har ingen familj. De har vänt ryggen åt mig. Iofs kanske jag förtjänade det.

Igår åkte jag hem till min ensamma far för att visa min ångerfulla sida.

Jag kom över vid halv 7 tiden och fann honom i sitt kontor snuttandes på lite whisky, han var full. Iaf lite lätt.

-Bra tänkte jag nu kanske jag kan få honom att smälta med min charm (är väl en egenskap som jag har, en av få positiva. Jag kan charma varenda en, naturligtvis är det en falsk charm men ändå, den är fan bättre än en äkta sådan)

Jag bugade mig rent ut sagt på knä framför min far, nästan kysste hans fötter och bad om en andra chans. Jag smörade och hällde upp mer whisky åt honom. Han sa inte ett ord, bara tittade på mig med ett stenansikte.

Efter tio min av böner och fjäsk öppnade han sin paddmun:

-         tssss har du tur kan du få åka med till London, men antagligen går familjens biljett till din syster pojkvän

Jag trodde att jag hade lycktas iaf för en hundradels sekund, jag skymtade ett leende med godhet innan han yttrade sig men ack så fel jag hade. Hans ord möttes utav min lite lätt sura blick och så föll jag. Han insåg min falskhet och berättade vilken oäkta bortskämd skit jag var för femtonde gången,

-         Sök jobb till någon svensk B-film för skådespela är du helt ok på.

Full som han var reste han sig upp, vinglade till men stod ändå stadigt. Han rödaktiga ögon tittade rakt igenom mig och genomskådade mig fullständigt. Så höjde han sin stora hand och gav mig en örfil.

Jag stod helt stilla och tittade honom djupt tillbaka i ögonen, han vände sig om gick runt skrivbordet och satte sig på sin mörka stol.

Jag insåg att det var slut, vände på klacken och lämnade övervåningen.

Men inte lämnade jag ägorna. Nej jag var arg som fan. Alltid har jag blivit i sidosatt och behandlad på ett annat sätt utav min far. Han har alltid sett mig som det svarta fåret i familjen. Nu fick jag utlopp för all den ilska jag hade inom mig. Jag gick ut på grusplanen och grabbade en yxa som stod lutad mot väggen, gick ner mot källaringången. Dörren var låst, jag höjde yxan och högg tre kraftiga hugg mot handtaget och låset. Källaren var min.

Ett rum fullt med vinflaskor och annan sprit, allt prydligt uppställt efter årgång och prisklass. Nedanför flaskorna satt små lappar med en egen berättelse för varje enskild flaska. Jag såg rött.

2 minuter senare, var jag rödfärgad utav vin. Det låg glas över hela stengolvet, blod överallt, rött vin. Allt i en enda stor röra, ingen ordning någonstans, en av Sveriges mest kompletta vin-samlingar total raserad.

Jag lämnade nöjd min fars ägor.

Nu sitter jag här och ångrar inte ett skit, utöver att jag kanske får betala en del i skadestånd. Men förhoppningsvis skonar familjen mig ifrån det. Istället skall jag visa dem.

Jag skall visa dem, hur fantastiks jag är, att jag är så mycket bättre än de tror. Jag skall fan konkurrera ut min egen far, och resten utav min familj.

Det svarta fåret kommer få sin revansch var så säkra!

Ringde Doria och frågade om han ville komma över. Han gjorde så och jag köpte en gram kocks, vi hyrde en film och diskuterade varför min familj verkar hata Doria för att han tydligen inte håller måttet med sitt skägg. Fadhi kom över någon timma senare och där satt vi och jag kände att dessa killar i stort sett var som bröder för mig. Jag berättade all skit för dem båda och vi kom nästan överens om att jag kan tänka mig att dela på hyran till lägenheten med mina två bästa vänner. Frågan är om det är värt det dock, ingen höjdare att dra hem en överklass chic när man har en arab i lägenheten. Doria är det lugnt med han ser as bra ut och steker rätt bra, men Fadhi håller knappast måttet utöver att han är en jävla bra säljare på något halvdant företag.

Kvällen gick och vi kollade två filmer och drack någon bärs. Jag blev med tiden mer och mer festsugen, sugen på en grym verklighetsflykt. Tillslut kom jag fram till att vi skulle bjuda över lite chics.

Det blev tre visserligen jävligt snygga invandrartjejer till att börja med. Vi bjöd på Champagne och spelade blattemusik. Jag tröttnade rätt snabbt och låtsade däcka i soffan, medan de andra spelade Singa Star. Tillslut somnade jag till och med och en halvtimme senare vaknade jag upp i ett rum med ytterligare tre tjejer av betydligt högre klass. Jag blev genast på bättre humör och drog en lina på tv-bordet samt bjöd en tjej som inte kan vart över 18 på lite. Det var Doria som hade bjudit in tjejerna och jag bestämde mig för att bjuda över lite överklass chics nu när det senare tillskotten höjt klassen.

En halvtimme senare kom tio tjejer och fem killar in. Hälften kände jag, en jobbar på mitt gamla jobb och resten är chics ifrån SAM.

Det var stelt som fan till att börja med, knappt någon stämning alls så jag var tvungen att bjuda laget runt på kocks.

Det tog tio minuter sedan exploderade festen. Doria låg helt plötsligt i min garderob med en söt 89;a. Jag själv dansade på tv bordet (glasskivor) tillsammans med två pärlor. Fadhi lämnade festen själv med alla invandrar tjejer, som han tydligen delade säng med hemma hos sig själv(hur fan lyckas killen få med sig alla tre ut till Gamle-stan änna om det inte var för snön)

Jag själv hade den ena av danstjejerna på fall, men däckade och kvällen var över.

Vaknade söndag morgon i ett rum med dubbelt så mycket folk som kvällen innan. Fimpar över hela golvet och spyor lite varstans. Det tog en timma att bli av med packet.

Rätt lugnt iofs Doria ställde upp med städning och nu ser det ut som innan.

Har känts väldigt konstigt idag och igår, att inte ha något jobb att gå till.




Örgryte IS klubben i mitt hjärta fyller dag 120 år. MMM I LIKE

Jag mådde naturligtvis skit efter  middagen. Gick direkt till en sportpub och köpte tre-fyra öl, blev inte full på det så det blev lite grappa hemma. Kunde inte sova så jag fick ta ännu mera grappa. Var beredd på att Nadja skulle väcka mig nästa vecka, men det gjorde hon inte eftersom hon inte jobbar hos mig längre. Så därför sov jag till halv 1. Gick upp vid tre och åt en äcklig frukost.
Sedan ringde min chef och berättade att jag hade fått sparken, han sa att han hade längtat till att bli av med mig bla för att jag ofta uppträtt arrogant och otrevligt mot just honom, och att han nu när han fått min pappas godkännande skulle fira med middag med sin fru till kvällen. Han var också noga med att påpeka att nu skulle det gå så jävla mycket bättre för hans lilla skitföretag när kvinnorna hade något annat att koncentrera sig på och hans egna ambitiösa snorvalp till son kunde ta min plats som högste säljchef.

Klockan blev fyra och min far ringde mig. Mer dåliga nyheter väntade. Han berättade att jag efter fredagens utbrott inte var välkommen till söndagens familjemiddag, samt att han och mor övervägde att ta med min systers pojkvän på den årliga julsemestern i New York istället för mig. Detta satt inte speciellt hårt iofs, utan det var snarare när han berättade att han inte riktigt menat allvar med att inte betala hälften av min hyra till lägenheten men att just efter mitt utbrott då jag förstört middagen fullständigt som detta blev verklighet. Jag kan nu glömma ekonomiska bidrag ifrån min familj tills jag visar mig kapabel att överhuvudtaget tillhöra släkten.

Insåg efter detta samtal att jag måste söka jobb. Kollade först vad jag hade på banken, 120000 helt okey, kan betala hyran till lägenheten med de pengarna i ett halvår iaf, men några utlandsresor och allmänt stek ute på krogen kan jag glömma.

Så var det då dags för middag igår. Jag tog på mig ett par jeans, sneakers och nån ful college tröja ifrån Paul Smith. Märkte direkt när mor öppnade dörren i Örgryte att detta inte accepterades, jag trodde iofs att trots att när jag lämnat hemmet så skulle en del av den lätta friheten man hade som barn kunnat finnas kvar för mitt utnyttjade(ni vet någon gång ibland slapp man ha pullovern till skjortan och kunde bara köra med uppkavlad skjorta som liten), men ack så fel jag hade. Min mor gav mig en blick med nästintill avsky, hon kramade mig ytterst stelt och påpekade att jag luktade öl. Jag försvarade mig så gått jag kunde det var trots allt nästan 12 timmar sen jag svalde den 5;e bärsen med Fadhi.

Vid måltiden som jag delade med min mor min far, min lillebror, storebror och även min syster som kommit hem ifrån USA (studerar där) gick de första minuterna åt att diskutera mitt skägg och huruvida det var Dorian(italienare) eller Fadhi(arab) som hade inspirerat mig till denna "oacceptabla" look. Jag blev alldeles nertryckt (inte något som händer ofta precis) och kunde omöjligt värja mig ifrån min familjs argument, framförallt min hårde far som såg ner på mig med ren avsky. Mina syskon gav inte heller mig det minsta stöd. Framförallt min lillebror Jakob var en liten jäkel på hög nivå, och skröt hela tiden om sina betyg och att han hade sparat ihop till en egen lägenhet i Chamonix där han skulle börja jobba på nån krog efter trean. Pappa var stolt över Jakob och använde han som exempel för att visa hur värdelös och lat jag var. Det enda snällhet han uppträdde med var att jag egentligen kunde så mycket bättre, men att familjen skämt bort mig för mycket och att jag var en lat jävel.

Pappa förklarade att jag inte skulle få behålla Nadja längre och i fortsättningen skall få sköta allt hushållsarbete själv. Inte heller hyran till 4;an på Avenyn tänker päronen betala.

Efter huvudrätten klarade jag inte mer. Det brast inom mig, jag kände mig verkligen så äcklig och värdelös som min familj framställde mig som. Jag gick på toan och lade upp en lång lina vitt snö. Hade inget rör så jag fick dra utan. Det gick rätt fint men fick torka bort en del vitt ifrån nosen dock.

Kände ruset komma, log åt mig själv framför spegeln, snygg är jag iaf tänkte jag och gick ut.

Frågade om påfyllning med vin, min familj igronerade mig. Fick sträcka mig över maten och hälla upp själv. Jag darrade av ruset samt allmän förnedring så att jag tillslut lyckades tappa hela flaskan.

Min far bröt ut i ett hånskratt. Visst han brukar vara hård men så här hemsk har han aldrig varit. Jag fick torka upp allt medan min familj satt som en stor flock högstadieelever och trackade mig.

Men sakta bytte min ångest skepnad ifrån sorg och värdelöst självförtroende till ilska och aggressivitet. Mina argument till att få behålla Nadja blev starkare och tillslut skrek jag nästan åt min far. Och värre blev det, jag viftade med armarna och kallad min far för idiot etc. Tillslut brast det för även honom.

"min son nu har du gått för långt, du har vält ut diverse ting, hånat mig, och skämt ut mig på ditt jobb. Behandlat Najda som en slav, samt kommit hit som en uteliggare när din mor ansträngt sig med god mat. Det här håller inte. Jag har sparat det bästa(läsa värsta till sist) Göran tycker du är värdelös precis som jag, det har kommit fram att du har haft sex med två damer på jobbet, samt raggat och tafsat på ytterliggare tre!"

Min övriga familj verkade omedvetna om just detta, Chocken hos min mor var enorm, Jakob skrattade men storebror och syster verkade mest allvarliga och upprörda.

Det brast för mig en sista gång, kokainet tog ut sin rätt(jag har bara haft sex med en på jobbet, samt aldrig raggat på någon) Jag kastade mitt vinglas mot min far. Ryckte tag i duken så att fler glas och flaskor välte, reste mig snabbt upp medan min far och mor bölade och störtade ut ur rummet, till hallen slängde på mig skorna och sparkade till en paraplyhåller, sprang ut i vintermörkret.

HELVETE!

Jag var på familjemiddag igår. Jag orkade inte bry mig om vad dady och mum skulle få för intryck utav mig. Jag menar jag är ändå deras son. Jag orkar inte se ut som någon prins när jag kommer dit. Nadja har inte varit här på hela veckan(mamma och pappa frös henne ifrån mig) så lägenheten ser ut som skit.

I förrgår var Fadhi här, vi tog några öl och såg en rulle. Så därför kom jag inte till jobbet dagen efter. Hade glömt att ställa klockan och Nadja var inte här så jag blev inte väckt. Jävla skit vad dumt. Som sagt jag missade Söndagsmiddagen. Så igår var middagen med familjen ett slag prov skulle man kunna säga. Det är 1,5 år sedan jag flyttade hemifrån. Jag hade rätt sunkiga betyg (16,3) så pappa fixade jobb.

Nu tycker han att jag inte har levt upp till deras förväntningar och inte tagit mitt arbete på tillräckligt stort allvar. Visst han kan väl ha rätt, jag har varit full på jobbet, spelat korkad, och försökt förföra kvinnorna. Men tilläggas skall att jag har gjort en hel del bra dessutom, som den affärsman jag faktiskt är har jag fått igenom en hel del bra dealar med andra företag och min försäljning har gått som smort.

Men så har jag kommit försent ett par gånger, förolämpat chefen( en liten fet arab är han, stör mig som fan på hans I-hopväxta ögonbryn).

Ut på Avenyn, Göteborg är min stad. Alla människor runt omkring mig känns som mina undersåtar. In genom svängdörrarna, rätt exklusiva. In på toan funderar på att dra en näsa. Chillar. Går ut, upp till kontoret.

Aldrig varit så rastlös som idag. Fick öppna min spritgömma i kontors lådan både en och fem gånger. Var full efter ett tag där jag rullade runt på kontorsstolen. Tittade ner på gatan, gick ut och låtsades ringa några samtal på balkongen, spottade på folk istället.

Greta fråga om jag ville med på lunch, sa att jag hade ätit så mycket till frukost" du vet satte till och med i mig två grapefruits"

Sitter och glor på Mona. Snygg som fan, hatar nästan ibland att alla skall vara det på mitt jobb. Jag gör allt för att verka som en förvirrad överklass idiot. Så är det naturligtvis inte. Mitt andra alternativ när jag skulle välja kläder stämmer snart.  Jag vill bli rikare än min far. Då måste man ta risker ibland.

Btw hatar min farsa mig, han hotar med att frysa ut Nadja, hon är varannan dag hos mig och resten av tiden hemma hos far och mor. Jag besökte inte söndags middagen igår. Ett misstag.

Får se om de betalar hyran den här månaden, annars behöver jag verkligen nån försäkring till framgång. Fuck.

Klockan är åtta. Jag slår till min mobil som tjuter högt. Den slutar inte tjuta, slänger den med kraft i väggen. Det blir tyst, fan skall skaffa klockradio istället. Slippa höra det där hemska ljudet.

Hushållerskan är här idag. Skönt, hon kommer med tee på sängen. Måste ha det innan jag går upp. Jag tänder en cigg, ber Nadja sätta på tvn. Nyhetsmorgon på tv 4. Avnjuter ciggen och teeten. Klär på mig, en vit skjorta, en svart slips. Går genom mitt rum till garderoben. Trycker på en knapp på väggen, det knastrar till, speglarna skjuts åt sidan. Ett rum fullt med kavajer längs väggarna, skor på en hylla och slipsar i ett hörn. I ett annat en massa jackor, rockar och skinnpajer, i en hög ligger tio par jeans. Funderar några minuter om jag skall se lite "jag vaknade sent pappa ringde och väckte mig fick dra på mig första bästa par jeans och ta med mig kaffet på spårvagnen, du vet jag la mig 4 igår var ute och halsade vodka med några killar som lever på sina föräldrar"

Eller om jag skall se ut " jag satt uppe till 10 igår och fixade en deal med en man vid namn Douglas, ett helt eget penningtvättsystem på Isle of Man, gick ut och sprang sedan. Hade gott om tid och var pigg som fan i morse, avnjöt några stekta ägg 5 kaffekoppar samt en grappa"

Jag bestämde mig för det andra alternativet. Tog på mig en alldeles egen uppsydd Dior kostym tillsammans med den svarta slipsen. Till det ett par lackerade Para skor, höga, kallas typ Hi tops av dem som tror dem är nått.

Året är 99 

Jag hade Gucci glajor men vad visste bönnerna/kickersena/lantortsboysen om det? Jag såg ut som en jävla nörd i deras ögon. Fanns en bonde i min klass som hatade mig.

Jag hade alldeles för bra självförtroende, hade gått på en fin skola men för att vi flyttade ifrån Örgryte (hade kvar lägenheten) var jag var tvungen att byta skola. Jag gick ifrån herre på täppan och avgudad konung och högste mobbofficer till överklass tönt som dock bara den där Daniel som vågade tracka.

Daniel var killen som hade moped först av alla, han var fet och hade skäggstubb redan i sjuan. Daniel hatade mig, han älskade att slå mig. Jag hade stora blåmärken framförallt på axlarna varje dag jag kom hem ifrån skolan.

Men så åkte jag på språkresa till Oxford när sommaren var över. Jag flydde den hemska vardagen, äntligen skulle jag få umgås med människor av det rätta virket istället för fetton och tjejer med fett hår. Det visade sig dock att den här "Danne" Daniel hade beställt samma resa. Han skulle också till Oxford!

Jag blev helt lyrisk för jag visste att min stund var kommen. Här där vi började om ifrån början skulle jag få övertaget. Daniel skulle inte passa in lika bra som jag dessutom. Visst han var stor och stark men jag hade en verbal förmåga och framförallt jag kunde charma vem som helst.

Jag tog direkt övertaget, Daniel hängde med mig ifrån början. Han var en blyg jävel. Jag tog tillfället i akt till att vara väldigt snäll mot honom, i skolan stod jag upp för min sak och hatade tillbaka, men nu gullade jag som en katt som vill ha en kräfta. Och Daniel föll pladask, jag hade en sådan makt bland dem andra överklass kidsen och chicsen att han skulle blivit totalt mosad om han hade försökt röra mig.

Det var grillkväll, när den inte ont anade jätten till Danne hade slumrat till framför lägerelden tog jag en ut en varm kolbit ur eldens inre glöd. Den glödde av rött engagemang och jag lät dess heta yta fräta bort några centimeter utav Dannes underarm. Han skrek som självaste Fredinand. Och jag skrattade av hat och skadeglädje.

Väl tillbaka i skolan var min ställning tryggad. Jag fick kontakt med ytterligare kanske 5 utstötta killar som påminde om mig. Kom ifrån fina familjer och hade det tufft i sina klasser fulla av White Trash folk.

Vi tog makten på skolan, slog dem som inte stod på våran sida, hade personalmöten för att få bättre betyg. Sålde Cigaretter till dem som var duma nog att ta emot. Vi hade det svårt när vi inte var med varandra, gick ju olika klasser så ibland fick jag igen lite ifrån Danne. Men i längden åt jag upp honom, jag fick allt han bara kunnat drömma om.

Och när jag slutade nian var revanschen fullbordad, 305 poäng och jag hade kommit in på SAM, naturlinjen. Hösten 2002 var mitt liv som natt och dag om man jämför med första året på högstadiet. Jag var killen alla ville vara och försökte vara.

Jag behöll lugnet under de svåra tiderna, det är mitt råd till er som går igenom liknande skit, jag lovar ni får eran revansch.

.

Här sitter jag

Ensam

Utan någon, med förhoppningar

Förhoppningar på att något ska hända

Men jag får inte hoppas för mycket

För chansen är för liten

Men jag hoppas lite

Tillräckligt lite

För att inte bli besviken om inget händer

Jag hoppas!
Att du skall komma förbi
Vi möttes en sekund
Jag såg dina ögon
Jag hoppas du förföljt mig
Att du nu står utanför min dörr