fanatismenlever

Kanske borde jag följa upp föregående inlägg före det senaste? Hur gick det på den där festen i Lördags?

Jag kom sent efter att ha missat min buss ut till Kullavik där festen skulle hållas vid tjejen som heter Saras herrgård(som bara används vid stora tillställningar)

Som sagt jag missade den där blåa expressen som tar en ifrån göteborg till stadens finare förorter. Så jag bestämde mig för att ta spårvagnen till Fröluna torg och därifrån försöka lifta yt till viken.

Efter 5 mins liftande stannar en småbarns pappa och jag tar plats bak i bilen eftersom där fram sitter en liten tös. Pappan sätter på pippilångstöms och Emil musik, och jag leer och minns min barndom.

Pappan skall inte längre än till Askim(innan Kullavik) så jag tvingas stiga av där. Ännu en gång utlämnad en hel mil ifrån min rätta plats går jag in på närmaste pub och tar en öl. Två stora typiskt ensamma pubbesökare för en diskussion om hur synd det är att julen blivit som kommersiell och att kristendomen tappar greppet om det svenska folket. Jag ger upp och tar nästa buss.

Anleder två timmar försent och kommer på att jag har glömt köpa present till damen. Går in i närmaste ICA affär och köper den dyraste chokladen som finns. Sämsta presenten ever, jag vet ju lixom redan innan att tjejens sämsta present kommer vara en Dior Parfym för 700 kr, så kommer jag med en choklad ask för 80 kr..

Det visar sig när jag kommit in att hon dessutom är gluten allergiker. Fan vad pinsamt, hon kan inte ens äta soin choklad. Känner inte så många på festen, och sätter mig i ett hörn med Karl samtidigt som jag snabbt halsar fördrinken. Sitter där i tre min. Sen klara rjag det inte mer, jag går ut och tar nästa buss hem. Ringer över Doria och vi kollar på Chelsea-Arsenal på repris resten utav kvällen.  

Julen är här. Skall så vara iaf. Jag har för första gången i mitt 20 åriga liv ingenstans att fira den. Har aldrig föreställt hur det skulle kännas. Men nu vet jag. Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam. Aldrig någonsin.

Det spelar ingen roll hur många julbord jag skall gå på innan den 24;e bara ikväll väntar tre stycken, och jag hinner knappt sätta i mig ett ägg per place för att hinna med alla. Antagligen skall jag se vilket av de tre ställena som erbjuder bäst mat samt chics för att efter tre besök komma tillbaka till det bästa

"var har du varit?"

"Tja du vet jag åt lite för mycket ägg... hmm"

Eller om det typ är Doria eller Karl som frågar "tog en näsa på toan vad fan tror du?"

Men den 24;e har jag verkligen inget att göra. Spelar ingen roll att Fadhi har fått för sig att gå ut med sina kusiner. Killen är ju muslin så han firar inte på det rätta viset. Jag kan inte med att supa mig full på något sunkigt blatte place den 24;e.

Varje jul sen jag var liten pojke och pappa fick fart på sitt företag har vi åkt till New York. Nu blir det inget med det för min del, syrrans pojkvän tog min plats.

Jag har inte varit speciellt åsidosatt av min familj bara så att de varit lite extra bestämda gentemot mig. Nu däremot är det extremt obarmhärtiga. Det är hårt och det svider i hela mitt hjärta.

I helgen har det svarta fåret börjat planera sin väg mot revansch. Jag skall hitta ett jobb, inte vilket som helst.

Säger jag namnet på mitt efternamn borde jag ha halva inne på de flesta ställen. Om jag inte får ett jobb tar jag fan vilket som helst. Första prio är naturligtvis att kunna behålla lägenheten. Med den ser jag åtminstone rik och högtstående ut utåt sätt. Det är viktigt. För att ha råd med det, så måste jag hyra ut till Doria i andra hand. Det suger jag vet. Men utan det är jag typ körd. Doria får flytta in helt enkelt. Fadhi kan glömma det, han håller inte måttet med sitt svettiga gorillabröst.

Om min ynkliga lön på det där skitjobbet(om jag blir tvungen att ta ett sånt) inte räcker till måste jag extra knäcka med förslagsvis kocks-försäljning. Det är något jag tänkt en hel del på, men vet inte riktigt om jag vågar ge mig in i den branschen. Fett riskabelt om man skulle åka dit. Men samtidigt jävligt lönsamt, jag har ett kontaktnät och känner rätt folk inom överklassen, så jag skulle antagligen få sålt en del. Med en ordentlig försäljningsverksamhet, men anställda under mig etc, är jag snart ikapp min far i inkomster. Så lönsam är

snö-branschen.

Nu måste jag knulla, jag är kåt, men har fan inte någon. Skit!

Det svarta fåret har börjat sin hårda klättring till ära och berömmelse. Är verkligen det svarta fåret rätt benämning? Jag tvekar från och till. Jag menar jag har inte setts som ett svart får i min familj ända ifrån början.

När jag var liten var det en sann glädje för min far att se mina gröna ögon öppna ett stort paket med ex en Ralph Lauren pyjamas på julafton. Han har berättat nu efteråt att det var absolut roligast att ge julklappar till just mig. Jag såg så otroligt lycklig ut när jag dorg upp silkespappret och fann min skatt. Det glittrade i mina ögon och mitt söta pojkansikte sken upp som en sol. Snart satt jag i min fars knä och spann som en katt.

Men tiderna förändrades. Jag började i  skolan, och hade tidigt svårt med att lära mig läsa. Min lillebror lärde sig redan vid 4 årsålder så när jag var sju så kunde han läsa medan jag inte kunde så. Redan här såg jag omedvetet en åsidosättning utav mig, även om jag inte riktigt uppmärksammade det på den tiden.

Men det började med att min far ofta glömde att säga god natt till mig, istället kunde jag genom den tunna dörr som skilde mig och min Jakobs rum höra hur far satt och berättade sagor för honom. Jag kände iofs under denna period att jag höll på att bli stor och inte behövde sagorna, men ofta gick min far in hos storasyster och storebror också men lämnade mig ensam i mitt rum.

Tiden i lågstadiet var väldigt speciell. Jag var inte speciellt bortskämd men störde mig extremt mycket på barnen i min omgivning.  Det var allt ifrån fetton till tjejer som skrek för mycket. Egentligen gick jag till skolan med hög ambitionsnivå men det hela mattades när jag aldrig lärde mig läsa. Jag givk in i en roll(något jag är grym på, jag besitter skådespelar talanger) och rollen gestaltade den där bortskämda onda överklasspojken som jag faktiskt trots allt inte var.

Jag blev mobbaren nr 1 i klassen. Band fast tjejer vid träd, petade på dem. Band fast killar som sagt något elakt till mig vid träd, spottade på dem. Jag hade mitt gäng efter mig. Jag var ledaren, en av de bästa på fotboll till exempel. Men det där med fotboll är inget som uppskattas överdrivet mycket i överklassen. Visst både jag och min far är öisare av hög nivå. Men det är skillnad på att utöva det själv än att sitta och njuta i VIP-lougen med ett glas vin och tapas.

Jag valde till och med en annan väg när det gällde Örgryte IS. Jag ville inte sitta i den tråkiga VIP-lougen. Jag ville vara i rörelse och stå i klacken.

Jag ville inte vara den där överdrivet väluppfostrade tråk-ungen. Trots att jag älskade mina pullovers i kashmir och sken upp som en sol när jag mottog dem, var jag inte skärslit rädd om dem eller om något annat heller. Jag kom hem med ler fläckar och hål på armbågarna. Jag hamnade i slagsmål och hade ofta skrubbsår i ansiktet. Jag blev mer och mer det svarta fåret. Och hur mer jag blev åsidosatt utav min far och familj, ju mer svartaktig blev jag. Jag ville få bekräftelse men fick det sällan. Istället skadade jag mig själv för att få min familj att se mig. Samtidigt utnyttjade Jakob mina svagheter för att bli ängeln i familjen. Han jämförde ofta sig själv med mig, och sa när han skulle börja i 6;an:

-     "haha när jag går i åttan skall jag ha 80 % MVG, du kan ju vara glad om du går ut
med 30 %, när jag går ut nian skall jag ha 100 %. Du kan glömma SAM!"

Jag slog den skiten. Men inte blev det bättre för det. Nadja (familjens hushållerska) som ifrån början var anställd för att torka Jakobs rumpa, för att sedan bli en städerska på heltid. Fick åter igen förnyade arbetsuppgifter. Ofta gick dem ut på att hjälpa mig plugga, hålla koll på mig, beslagta min sprit(som jag ofta snodde hemma, eller köpte på ICA 3,5)

Åren gick och jag började på Göteborgs högre SAM skola. Mitt livs bästa period tog sin början. Men det är en annan historia.

Fy fan säger jag alltså. Allt är helt åt helvete. Hur misslyckad är jag inte? Jag har inget jobb! Jag har ingen egen inkomst och framförallt jag har ingen familj. De har vänt ryggen åt mig. Iofs kanske jag förtjänade det.

Igår åkte jag hem till min ensamma far för att visa min ångerfulla sida.

Jag kom över vid halv 7 tiden och fann honom i sitt kontor snuttandes på lite whisky, han var full. Iaf lite lätt.

-Bra tänkte jag nu kanske jag kan få honom att smälta med min charm (är väl en egenskap som jag har, en av få positiva. Jag kan charma varenda en, naturligtvis är det en falsk charm men ändå, den är fan bättre än en äkta sådan)

Jag bugade mig rent ut sagt på knä framför min far, nästan kysste hans fötter och bad om en andra chans. Jag smörade och hällde upp mer whisky åt honom. Han sa inte ett ord, bara tittade på mig med ett stenansikte.

Efter tio min av böner och fjäsk öppnade han sin paddmun:

-         tssss har du tur kan du få åka med till London, men antagligen går familjens biljett till din syster pojkvän

Jag trodde att jag hade lycktas iaf för en hundradels sekund, jag skymtade ett leende med godhet innan han yttrade sig men ack så fel jag hade. Hans ord möttes utav min lite lätt sura blick och så föll jag. Han insåg min falskhet och berättade vilken oäkta bortskämd skit jag var för femtonde gången,

-         Sök jobb till någon svensk B-film för skådespela är du helt ok på.

Full som han var reste han sig upp, vinglade till men stod ändå stadigt. Han rödaktiga ögon tittade rakt igenom mig och genomskådade mig fullständigt. Så höjde han sin stora hand och gav mig en örfil.

Jag stod helt stilla och tittade honom djupt tillbaka i ögonen, han vände sig om gick runt skrivbordet och satte sig på sin mörka stol.

Jag insåg att det var slut, vände på klacken och lämnade övervåningen.

Men inte lämnade jag ägorna. Nej jag var arg som fan. Alltid har jag blivit i sidosatt och behandlad på ett annat sätt utav min far. Han har alltid sett mig som det svarta fåret i familjen. Nu fick jag utlopp för all den ilska jag hade inom mig. Jag gick ut på grusplanen och grabbade en yxa som stod lutad mot väggen, gick ner mot källaringången. Dörren var låst, jag höjde yxan och högg tre kraftiga hugg mot handtaget och låset. Källaren var min.

Ett rum fullt med vinflaskor och annan sprit, allt prydligt uppställt efter årgång och prisklass. Nedanför flaskorna satt små lappar med en egen berättelse för varje enskild flaska. Jag såg rött.

2 minuter senare, var jag rödfärgad utav vin. Det låg glas över hela stengolvet, blod överallt, rött vin. Allt i en enda stor röra, ingen ordning någonstans, en av Sveriges mest kompletta vin-samlingar total raserad.

Jag lämnade nöjd min fars ägor.

Nu sitter jag här och ångrar inte ett skit, utöver att jag kanske får betala en del i skadestånd. Men förhoppningsvis skonar familjen mig ifrån det. Istället skall jag visa dem.

Jag skall visa dem, hur fantastiks jag är, att jag är så mycket bättre än de tror. Jag skall fan konkurrera ut min egen far, och resten utav min familj.

Det svarta fåret kommer få sin revansch var så säkra!

Ringde Doria och frågade om han ville komma över. Han gjorde så och jag köpte en gram kocks, vi hyrde en film och diskuterade varför min familj verkar hata Doria för att han tydligen inte håller måttet med sitt skägg. Fadhi kom över någon timma senare och där satt vi och jag kände att dessa killar i stort sett var som bröder för mig. Jag berättade all skit för dem båda och vi kom nästan överens om att jag kan tänka mig att dela på hyran till lägenheten med mina två bästa vänner. Frågan är om det är värt det dock, ingen höjdare att dra hem en överklass chic när man har en arab i lägenheten. Doria är det lugnt med han ser as bra ut och steker rätt bra, men Fadhi håller knappast måttet utöver att han är en jävla bra säljare på något halvdant företag.

Kvällen gick och vi kollade två filmer och drack någon bärs. Jag blev med tiden mer och mer festsugen, sugen på en grym verklighetsflykt. Tillslut kom jag fram till att vi skulle bjuda över lite chics.

Det blev tre visserligen jävligt snygga invandrartjejer till att börja med. Vi bjöd på Champagne och spelade blattemusik. Jag tröttnade rätt snabbt och låtsade däcka i soffan, medan de andra spelade Singa Star. Tillslut somnade jag till och med och en halvtimme senare vaknade jag upp i ett rum med ytterligare tre tjejer av betydligt högre klass. Jag blev genast på bättre humör och drog en lina på tv-bordet samt bjöd en tjej som inte kan vart över 18 på lite. Det var Doria som hade bjudit in tjejerna och jag bestämde mig för att bjuda över lite överklass chics nu när det senare tillskotten höjt klassen.

En halvtimme senare kom tio tjejer och fem killar in. Hälften kände jag, en jobbar på mitt gamla jobb och resten är chics ifrån SAM.

Det var stelt som fan till att börja med, knappt någon stämning alls så jag var tvungen att bjuda laget runt på kocks.

Det tog tio minuter sedan exploderade festen. Doria låg helt plötsligt i min garderob med en söt 89;a. Jag själv dansade på tv bordet (glasskivor) tillsammans med två pärlor. Fadhi lämnade festen själv med alla invandrar tjejer, som han tydligen delade säng med hemma hos sig själv(hur fan lyckas killen få med sig alla tre ut till Gamle-stan änna om det inte var för snön)

Jag själv hade den ena av danstjejerna på fall, men däckade och kvällen var över.

Vaknade söndag morgon i ett rum med dubbelt så mycket folk som kvällen innan. Fimpar över hela golvet och spyor lite varstans. Det tog en timma att bli av med packet.

Rätt lugnt iofs Doria ställde upp med städning och nu ser det ut som innan.

Har känts väldigt konstigt idag och igår, att inte ha något jobb att gå till.




Örgryte IS klubben i mitt hjärta fyller dag 120 år. MMM I LIKE

Jag mådde naturligtvis skit efter  middagen. Gick direkt till en sportpub och köpte tre-fyra öl, blev inte full på det så det blev lite grappa hemma. Kunde inte sova så jag fick ta ännu mera grappa. Var beredd på att Nadja skulle väcka mig nästa vecka, men det gjorde hon inte eftersom hon inte jobbar hos mig längre. Så därför sov jag till halv 1. Gick upp vid tre och åt en äcklig frukost.
Sedan ringde min chef och berättade att jag hade fått sparken, han sa att han hade längtat till att bli av med mig bla för att jag ofta uppträtt arrogant och otrevligt mot just honom, och att han nu när han fått min pappas godkännande skulle fira med middag med sin fru till kvällen. Han var också noga med att påpeka att nu skulle det gå så jävla mycket bättre för hans lilla skitföretag när kvinnorna hade något annat att koncentrera sig på och hans egna ambitiösa snorvalp till son kunde ta min plats som högste säljchef.

Klockan blev fyra och min far ringde mig. Mer dåliga nyheter väntade. Han berättade att jag efter fredagens utbrott inte var välkommen till söndagens familjemiddag, samt att han och mor övervägde att ta med min systers pojkvän på den årliga julsemestern i New York istället för mig. Detta satt inte speciellt hårt iofs, utan det var snarare när han berättade att han inte riktigt menat allvar med att inte betala hälften av min hyra till lägenheten men att just efter mitt utbrott då jag förstört middagen fullständigt som detta blev verklighet. Jag kan nu glömma ekonomiska bidrag ifrån min familj tills jag visar mig kapabel att överhuvudtaget tillhöra släkten.

Insåg efter detta samtal att jag måste söka jobb. Kollade först vad jag hade på banken, 120000 helt okey, kan betala hyran till lägenheten med de pengarna i ett halvår iaf, men några utlandsresor och allmänt stek ute på krogen kan jag glömma.

Så var det då dags för middag igår. Jag tog på mig ett par jeans, sneakers och nån ful college tröja ifrån Paul Smith. Märkte direkt när mor öppnade dörren i Örgryte att detta inte accepterades, jag trodde iofs att trots att när jag lämnat hemmet så skulle en del av den lätta friheten man hade som barn kunnat finnas kvar för mitt utnyttjade(ni vet någon gång ibland slapp man ha pullovern till skjortan och kunde bara köra med uppkavlad skjorta som liten), men ack så fel jag hade. Min mor gav mig en blick med nästintill avsky, hon kramade mig ytterst stelt och påpekade att jag luktade öl. Jag försvarade mig så gått jag kunde det var trots allt nästan 12 timmar sen jag svalde den 5;e bärsen med Fadhi.

Vid måltiden som jag delade med min mor min far, min lillebror, storebror och även min syster som kommit hem ifrån USA (studerar där) gick de första minuterna åt att diskutera mitt skägg och huruvida det var Dorian(italienare) eller Fadhi(arab) som hade inspirerat mig till denna "oacceptabla" look. Jag blev alldeles nertryckt (inte något som händer ofta precis) och kunde omöjligt värja mig ifrån min familjs argument, framförallt min hårde far som såg ner på mig med ren avsky. Mina syskon gav inte heller mig det minsta stöd. Framförallt min lillebror Jakob var en liten jäkel på hög nivå, och skröt hela tiden om sina betyg och att han hade sparat ihop till en egen lägenhet i Chamonix där han skulle börja jobba på nån krog efter trean. Pappa var stolt över Jakob och använde han som exempel för att visa hur värdelös och lat jag var. Det enda snällhet han uppträdde med var att jag egentligen kunde så mycket bättre, men att familjen skämt bort mig för mycket och att jag var en lat jävel.

Pappa förklarade att jag inte skulle få behålla Nadja längre och i fortsättningen skall få sköta allt hushållsarbete själv. Inte heller hyran till 4;an på Avenyn tänker päronen betala.

Efter huvudrätten klarade jag inte mer. Det brast inom mig, jag kände mig verkligen så äcklig och värdelös som min familj framställde mig som. Jag gick på toan och lade upp en lång lina vitt snö. Hade inget rör så jag fick dra utan. Det gick rätt fint men fick torka bort en del vitt ifrån nosen dock.

Kände ruset komma, log åt mig själv framför spegeln, snygg är jag iaf tänkte jag och gick ut.

Frågade om påfyllning med vin, min familj igronerade mig. Fick sträcka mig över maten och hälla upp själv. Jag darrade av ruset samt allmän förnedring så att jag tillslut lyckades tappa hela flaskan.

Min far bröt ut i ett hånskratt. Visst han brukar vara hård men så här hemsk har han aldrig varit. Jag fick torka upp allt medan min familj satt som en stor flock högstadieelever och trackade mig.

Men sakta bytte min ångest skepnad ifrån sorg och värdelöst självförtroende till ilska och aggressivitet. Mina argument till att få behålla Nadja blev starkare och tillslut skrek jag nästan åt min far. Och värre blev det, jag viftade med armarna och kallad min far för idiot etc. Tillslut brast det för även honom.

"min son nu har du gått för långt, du har vält ut diverse ting, hånat mig, och skämt ut mig på ditt jobb. Behandlat Najda som en slav, samt kommit hit som en uteliggare när din mor ansträngt sig med god mat. Det här håller inte. Jag har sparat det bästa(läsa värsta till sist) Göran tycker du är värdelös precis som jag, det har kommit fram att du har haft sex med två damer på jobbet, samt raggat och tafsat på ytterliggare tre!"

Min övriga familj verkade omedvetna om just detta, Chocken hos min mor var enorm, Jakob skrattade men storebror och syster verkade mest allvarliga och upprörda.

Det brast för mig en sista gång, kokainet tog ut sin rätt(jag har bara haft sex med en på jobbet, samt aldrig raggat på någon) Jag kastade mitt vinglas mot min far. Ryckte tag i duken så att fler glas och flaskor välte, reste mig snabbt upp medan min far och mor bölade och störtade ut ur rummet, till hallen slängde på mig skorna och sparkade till en paraplyhåller, sprang ut i vintermörkret.

HELVETE!

Jag var på familjemiddag igår. Jag orkade inte bry mig om vad dady och mum skulle få för intryck utav mig. Jag menar jag är ändå deras son. Jag orkar inte se ut som någon prins när jag kommer dit. Nadja har inte varit här på hela veckan(mamma och pappa frös henne ifrån mig) så lägenheten ser ut som skit.

I förrgår var Fadhi här, vi tog några öl och såg en rulle. Så därför kom jag inte till jobbet dagen efter. Hade glömt att ställa klockan och Nadja var inte här så jag blev inte väckt. Jävla skit vad dumt. Som sagt jag missade Söndagsmiddagen. Så igår var middagen med familjen ett slag prov skulle man kunna säga. Det är 1,5 år sedan jag flyttade hemifrån. Jag hade rätt sunkiga betyg (16,3) så pappa fixade jobb.

Nu tycker han att jag inte har levt upp till deras förväntningar och inte tagit mitt arbete på tillräckligt stort allvar. Visst han kan väl ha rätt, jag har varit full på jobbet, spelat korkad, och försökt förföra kvinnorna. Men tilläggas skall att jag har gjort en hel del bra dessutom, som den affärsman jag faktiskt är har jag fått igenom en hel del bra dealar med andra företag och min försäljning har gått som smort.

Men så har jag kommit försent ett par gånger, förolämpat chefen( en liten fet arab är han, stör mig som fan på hans I-hopväxta ögonbryn).