fanatismenlever

Kom över denna mycker välskrivna artikel som tar upp de nya lagar och bestraffingar Beatrice Ask leder och vill inför i svenskfotboll.
Artikeln hittas på http://soderbroder.se/inferno2.php?article=opinionsmakare och är skriven av en skrivbent vid namn Spiken, passande då hans slår huvudet just på spiken!

"Opinionsmakare och Lögnförmedlare

2007-09-10

Ett opinionspopulistiskt debattinlägg publicerades i lördags på DN debatt. Inlägget, som signerades av Beatrice Ask (Justitieminister) och Lena Adelsohn Liljeroth (Idrottsminister) publicerades samma dag som EM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark spelades på Råsunda. Givetvis drog dessa två proffspolitiker referenser till det förra mötet mellan de två lagen på Parken i Köpenhamn, då en smått berusad dansk gjorde sitt eget försök till att möblera om ansiktet på den domare som i slutminuterna tilldömt Sverige en straff. Det är dock inte denna specifika händelse som de två ministrarna tar upp, utan det i media så omtalade och diffusa "idrottsrelaterade våldet".

Ask och Liljeroth definierar inte detta problem utförligare, utan litar blint på att läsaren ska ha en egen insyn, insikt och förståelse gällandes ett fenomen som minskat i omfattning i takt med att det allämna idrottsintresset ökat det senaste decenniet. Den absoluta majoriteten av den svenska idrottsintresserade publiken har aldrig varit i närheten av våld i samband med idrottsevenemang, något som både polis, supportrar och politiker är fullt nöjda med. Alla parter är intresserade av att oskyldiga åskådare nöjda går hem efter ett idrottsevenemang, utan att bli fysiskt inblandade i slagsmål under en fotbollsmatch. Den stora skillnaden mellan parterna verkar dock vara att det endast är vi supportrar som vågar erkänna att sådan är verkligheten idag.

Något som ständigt återkommer i den här typen av massmediala utspel är det påstådda faktumet att det faktiska våldet skrämmer bort medelsvensson från arenorna. Ask och Liljeroth målar upp detta scenario med orden "att intresserade åskådare, barnfamiljer och andra drar sig för att besöka idrottsevenemang av rädsla för att hamna mellan rivaliserande och våldsamma supporterskaror är ett hot mot idrotten som folkrörelse". Något belägg eller förtydligande för detta påstående förekommer inte. Däremot presenterar de båda ministrarna en rad förslag för att förbättra dagens situation, på ett sätt som enligt dem ska få den svenska supporterscenen att likna den i Storbritannien, där man "i hög grad har lyckats motverka problemen". Dessa förslag går i stort ut på;

· Att det i framtiden inte längre endast är klubbarna som ansöker om avstängningsbeslut för enskilda individer hos åklagare. Ask och Liljeroth vill att polismyndigheten utan inblandning av klubbrepresentanter ska kunna fatta beslut om tillträdesförbud på samtliga svenska arenor för personer som omhändertagits vid "ordningsstörningar". Den främsta lösningen mot fotbollsrelaterat våld skulle alltså vara att koppla bort klubbarna i beslutsfattandet kring vilka som ska få besöka klubbens arrangemang. Att, som i b.la. Hammarbys och Djurgårdens fall, arbeta preventivt och kommunikativt för att motverka ordningsstörare är inte intressant för de båda politikerna.

· Man vill kraftigt skärpa straffen för olaga intrång i samband med pågående idrottsarrangemang. Att hoppa över ett staket och in på en gräsmatta ska alltså i lagens mening liknas med misshandel, rån och sexuella övergrepp.

? Man vill skärpa straffen för pyrotekniskt användande. Vad som egentligen är likheten mellan att utöva våld mot någon annan och använda sig av pyrotekniska attiraljer i visuellt syfte framgår inte i artikeln.

Dessa åtgärder ska utföras samtidigt som klubbarna uppmanas att öka antalet avstängda supportrar, förhöja kontrollen av individer i samband med arenan, samt driva civilrättsliga mål mot supportrar som orsakat klubben ekonomisk skada. Här gör man återigen en koppling till den danske planstormare som nu är inblandad i en process mot arenan Parkens ägare, en process som "klubbar och förbund i Sverige noga bör följa och undersöka om det är en framkomlig väg även i vårt land". Ministrarna fortsätter med att poängtera att det vore önskvärt att fler fotbollsklubbar skulle följa hockeyns goda exempel och investera i nya, moderna arenor. Vad dessa arenor betytt för utvecklingen av hockeyns supporterscen är inget de båda reflekterar över.

Ask och Liljeroth begår två generalfel när det gäller författandet av artikeln på Sveriges mest bevakade tidningssidor. För det första målar man upp ett scenario som inte har någon verklighetsförankring. Att man väljer att publicera en sån här artikel är svårt att tolka på något annat sätt än att man vill vinna enkla poäng hos väljare vars främsta referens på idrottsrelaterat våld är Simon Bank. Att man samtidigt framhåller argumentet att man gör detta för att den genomsnittliga svensken skulle vara rädd att besöka idrottsarrangemang på grund av huliganismen är närmast ironiskt. Det är medias skräckartiklar, ivrigt påhejade av det styrande etablissemanget som, om de får fortsätta i samma takt, kommer att skrämma bort publiken från de svenska arenorna.

Fel nummer två är att tro att man kan komma till rätta med problemet med våld runt idrottsarenor genom att öka straffsatser, anställa fler poliser, och utestänga mängder av supportrar från ståplats. Givetvis kommer våldet på arenorna försvinna om man stänger, bygger och slår bort supportrarna. Men att tro att detta är den slutliga lösningen, och hoppas att våldet då inte kommer att accelerera och förflyttas ut på gatorna tillsammans med supportrarna, är naivt. Att tro att det går att lagstifta bort fotbollssupportrar, samt de negativa sidor som följer med dessa, utan att samtidigt förlora en alltför stor del av idrottens själ, är dödsdömt."