fanatismenlever

Jag sprang så fort mina sköra pojkben kunde bära mig, hade på ett par hi tops ifrån Burrburry Prosom som far köpt åt mig under dagen på märkets flaggskepps affär. Visste redan då att jag skulle bli mobbad för dem av mina "kompisar" senare när jag kom hem till verkligheten. Jag pojken som folk bara umgicks med för att jag var rik och bjöd på cola i skolans kiosk Jag var pojken som tjejerna langade citat om i likhet med "hahaha tänk om "pip" var ihop med dig, haha det hade varit något Lena, hahaha" typ(detta var innan jag började på Sam, en tid som var så mycket bättre, då folk fattade att jag var snygg och tjejerna onanerade till tankar om mig)

London låg långt ifrån öde, det var mörkt men gatulamporna visade vägen, folk svärmade längs kullerstens trottoarerna, här och där hängde män med höga mörka hattar de flesta bar klassiska och vackert skurna kostymer, själv bar jag ett par svarta tajta jeans, en gubbgul blekt skjorta, samt en brun Pringle of Scotland pullover(rundhalsad 100% ull). Jag sprang, kände ingen blodsmak i halsen dock, konditions träningen veckorna i början av våren hade gett resultat.

Jag flög fram kände bara London nattens sköna briser i Maj luften. Inget annat fanns i mitt huvud än att nå gatan där mina idoler hängde, där rockstjärnor som The Clash, The Smiths, och nu på senare tid Babyshambles, The Libertines, Carl Barat, Pete, jag hela bunten brukade hänga.

Men jag var en blyg jävel, visste att jag måste ha någon sprit först. Gatorna kantades av coolt folk, det luktade Dior Homme i luften, de flesta var pojkar, inte så mycket äldre än jag själv, en hel del flickor också, kanske några som till och med passade under benämningen "oskuldsfulla"

Jag nådde en grön målad fasad, höga fönster med galler, mörkt brunt innanför. Jag hade nått en klubb/ pub av det rätta slaget. Ingen kö heller, klockan närmade sig 1 det borde vara som bäst där inne vid den tiden. Jag gick in genom dörren, inga vakter med dem skulle ingen öl säljas.

Jag möttes av en rökridå i klass med den du upplever när påskbrasan bränns. Såg inte mycket och blev genast yr.

Hällde snabbt i mig tre öl, och blev ännu mer yr.

En kille med sjömans basker och en annan men beige rutig kostym satte sig vid mig mest för att de var det enda lediga bordet. "who u doing mate, like those shoes you wear lad"

Det var början på ett samtal innehållande minst 50 klassiska London citat/fraser. Jag fick användning för mina privata engelskstudier för första gången. Jag lyckades till och med inbilla killarna att jag var 17 år uppväxt i West Ham. Det visade sig att de båda bröderna bodde precis ovanför puben. En halvtimme senare satt jag i ett om möjligt ännu mer rökfyllt rum klätt med tapeter fyllda av gula blommor, väggarna kantades av överfulla bokhyllor(mest för känslans skull) En del av tapeten var bortriven och fylldes med allmänt klotter samt en stor brittisk flagga med sina vackra röd blå färger.

Forts kommer ska drkicka kaffe/ mig själv.