fanatismenlever

Indepojksdrömen

Jag låg i mitt rum, tittade upp i taket. Det var fredag. Jag hade precis korkat upp med ett pack 3,5 or snott dem på hemköp, lovar det var sista gången men vad skall man göra, när man inte känner särskilt många langare eller framförallt inte vågar få tag i dem.

Julen var här. Jag hade ätit mig tjock och glad på julmat hemma den här julen. Äntligen var vi tillbaka där vi alltid skulle vara. Hemma! Med min egen julgran som jag alltid lekt under, med mitt egna rum, min egen dator, min egen tv, min egen frihet att skita hur mycket jag ville och min musik.

Mitt itunes var nyss pumpat med en massa gammal engelsk musik, sånt som ryker tag i mig och får mig att leva. Joanna jag och Jenny dansade runt i rummet till Babyshambles Petes röst som skrek fuck for ever och jag som lossades att jag befann mig på en av de där spelningarna som jag bara kunde föreställa mig där publiken, slogs sig självt blodigt och ölen sprutades som champagne, och pete slängde sig ut till oss och älskade med oss som sina jämlikar. Jag var helt vild där i mitt rum, på min röda matta fick jag igång mina tjejer, de Blev också vilda och vi snurrade runt runt och runt, jag i svarta tajta jeans går kavaj och svart slips som lille Paul Mqartny. Jag tog tag i ett skohorn och kastade det vilt in i min garderob det var nästan som att väggarna i huset skrällde, och jag såg allt i slowmotion.

Jag såg min en gång smygfeta men nu på gång att bli anorexiska kusin snurra runt runt. Hur hennes färgade rödbrunsvarta(kan det ha så många färger?) föll tungt upp och ner, hur svetten i hennes panna började rinna och hur hennes maskara blev fet. Jag såg hur lilla jenney ville se större ut och likt ett vilddjur slog sitt huvud djupt ner åt och drog det vårdslöst uppåt, hennes väldiga hårman flög upp och ner likt ett träd som kämpar i en väldig storm. Hon var vacker.

Ja få nu inte för er att jag skulle vilja ha henne eller något sånt äckligt, fan heller. Men visst kan man tycka sin syster är vacker. En liten blomma, redo att ge sig ut i världen som en liten dröm.

Jag är också en liten dröm. Vi åt vår mat och öppnade våra paket, jag var lika glad som jag alltid varit, jag älskade julen. Den var bäst, jag var fortfarande ett barn.

Jag låg i mitt rum och tänkte att det inte spelade någon roll vad vi gör, om vi super tills vi dör, vi kommer aldrig bli lyckliga inte en chans.

Jag lyssnade på Babyshambles och log, satte på lite eight legs och njöt. Jag skulle snart kämpa mig upp, jag visste att jag inte ville mena tt jag borde. Idag var tydligen kvällen då alla svennar skulle leta sig ut på gatorna i lilla kungsbacka, staden som jag hatade, den kalla mörka staden i typ göteborgs röv. Där jag typ bodde, eller tja jag bodde ju inte där men alla som bodde där jag bodde ja de ville vara dör den här kvällen. Jag menar de tvar ju juldagen så jag förstår dem. Jag tog mig upp dushade och tvålade in mig, såg mig i spegeln, fan va snygg jag var, långt tjockt brunt hår, inga finnar utan bara len ung hy. Jag var så het.

Bussen rullade snabbt över de kalla gatorna, vätan riktigt kändes inne i bussen. Jag längst ner åt vänster med Martin Klingberg, en liten nästan skallig kille som satt och surplade på lite whisky i en pet flaska, längst bak satt Alex, Jens, Boken etc de sjöng om vem i gänget som skulle sjunga nästa sång. Jag smålogf, det här var ändå så bra livet kunde bli här typ. När vi satt där bak i bussen och släppte allt.

Anders reste sig upp och skörnade ut sin sång så att salivet fög åt alla håll. ”Säg mig nu far vad har du gjort med vårt land!”

Klart han iont evar nån nasse, eller jo de tvar han nog lite men inte såg han ut som en, långt hår, tajta bögjeans och rätt rockig stil, ingen nasse änna. Han drev ju me det, det är inte så att mina polare är några jävla idiote,r nej fan finns det nån form av svennar som är fantastiksa är dom det, för att de för det första går emot stömmen och inte ser ut som alla andra eller tycker som alla andra. Men det där lät som en bonne och det rä inte Andres, han driver med nassismen även om han inte om vi skall gå in på det på något sätt gillar invandrare, vilket ju i sig är lite bonigt.

Jag satt och tänke på hur jävlaful alla brudar i staden var. Det finns ingetting, alla ser likadana ut, alla är lika jävla pantade, lyssnar på ren jävla skit till musik, dansar som horor, klär sig som gina tricot skyldockor och sminkar sig som 3 åringar. Ja nu låter som att jag hatar flcikor, nej kklart jag inte gör men jag är bara så trött på vissa av dem. Jag vill ha nått nytt nått sött nått vackert nått ädelt.

Vi tog bussen in. Rullad eut, vi var kungarna. I natt skulle vi ta Kungsbacka hårt där bak, vi ägde staden. Mja men va fan jag var laddad. Robbin forsell spydde det första han gjorde på vägen till mingel och då var klockan knappt 8.

Gänget delades, jag var inte sugen på mingel klubben där alla bönner ifrån Kungsbacka samlas, oke det är en salig blanding klart det inte bara är bönner men som sagt en salig blandning var det nu kan betyda. Jag gick med Klingan, Anders, Simon och några fler till Rumpan bar, den lokala baren där det redan vid åtta tiden var knökat. Jag och Simon köpte två öl och vid 190 hade vi börjat bli fulla. En gammal slyna kom fram till mig. Henns namn är Rebecka och hon är den mest lillgamla tjej jag vet. Ett år äldre än mig och tror hon är blivande ordförande i europeiska advokatsamfundet. Hon berättade vilket fantastiskt liv hon had,e hur mycket bra sex ghon hade framför tvn med sitt rödvin. Jag satt nöjt på och nickade, jag hade åtminstånde någon att snacka med en rätt snyggt ill och med. En gång när jag var liten och eferbliven gick jag och Rebecka på date, hon hade kollat in mig i ett helt år för jag var sötast på skolan och hade dejtat ens nygg blondin, det fick väl upp hennes intresse. Viskulle äta sushi(vad är det för sktimat?) iaf så var jag en idiot som bjöd henne på tramsiriet, något till och med den lillgamla Rebecka tyckte var för mycket, men ja jag bjöd henne iaf.

Där satt jag och stirrade helt ointresserat in i hennes ögon, ska du inte dricka nått fårgad ejag. Eller tja klar tjag inte var ointresserad, hon var ju fin och jag var ju kåt, inte mint ype lelr så men värd ett fuck. Men som ni förstår är inte rebecka den lättaste att få på fall hur ful hon än må vara. Hon sa hon skulle vara nykter, det hade blivit lite för mycket rödvin de tsenaste. Nej så sa hon inte, men hon skulle jobba dagen efetr eller nått sånt fjantigt. Jag fattade inte nånstans hur lycklig jag var som skulle börja skolan snart igen bara några veckor senare, hur kunde jag inte fatta det? Det var ju det bästa med hela mitt liv. Skolan!

Ey man ditt rum är ditt liv. Det är här du lever. När det regnar ute. När det lever där ute. När converse slits. När flickor kysser. Å jag älskar när flickor kysser. Jag vill kyssa flickor. Nu under träd, på gator på bänkar, på broar, på bryggor, på tak. På dansgolv, i rökrum. Ja jag vill kyssa er allihop. Var fan är ni nånstans?

Då såg jag henne. Där när tiden stod stilla. Alla rörde sig runt omkring mig, schlager spelades. Det spelade högt i bakgrunden hörde jag skratt och skrik. Jag såg tjockisar välla hit och dit. Och där såg jag henne, hon såg mig, bruna ögon och in i mig. Hennes bruna lugg jag tog ett steg framåt hon tog ett framåt. ”hej hur gammal är du?”

-”jag är 18 år”

”-då är du nog för liten för mig”

”okey……mmhm”

-”ja men här är mitt nr”

”okey”

SMS

”jag skiter i hur gammal du är, se dig omkring. Vi är bäst här du och jag”

Jag dansade vidare tiden stod inte stilla längre, Ian var där, två random slynor med en tjockis som heter Sofie. De var rätt nice ändå, tänkte att jag kunde ta dem som sista utväg. Jag rörde mig mot baren, det var som att vara på ett hav. Det tog ett tag att röra sig, och havet rörde med mig åt baren. Där stod jag på ett smalt dansgolv, det gungade. Då stod hon där.

Hennes lugg och hennes ögon såg mig. Jag såg henne.

Vi tog ett steg framåt, jag tog ett till. Hon tog två. Vi stod precis mitt emot varandra.

Hon kysste mig.

Hårt och skoningslöst, jag kysste tillbaka. Där mitt på dansgolvet. Det var som att flyga, jag exploderade, endorfinet pumpades ut i mina ådror jag kände mig som en pojke igen, kände hur mina svarta jeans blev en storlek för små då jag växte. Kände hur jag flög, över alla, hur jag lilla Martin lyfte tillsammans med Sofia, hur vi flög runt i himmelen. Vita mjuka moln omkring oss, en lång kyss. Plötsligt tog det slut, hon bet mig så hårt, och i läppen. Jag släppte taget det gjorde ont.

Dagen efter har jag fortfarande ont, men det var gjorde faktiskt inget.