fanatismenlever

Året är 99 

Jag hade Gucci glajor men vad visste bönnerna/kickersena/lantortsboysen om det? Jag såg ut som en jävla nörd i deras ögon. Fanns en bonde i min klass som hatade mig.

Jag hade alldeles för bra självförtroende, hade gått på en fin skola men för att vi flyttade ifrån Örgryte (hade kvar lägenheten) var jag var tvungen att byta skola. Jag gick ifrån herre på täppan och avgudad konung och högste mobbofficer till överklass tönt som dock bara den där Daniel som vågade tracka.

Daniel var killen som hade moped först av alla, han var fet och hade skäggstubb redan i sjuan. Daniel hatade mig, han älskade att slå mig. Jag hade stora blåmärken framförallt på axlarna varje dag jag kom hem ifrån skolan.

Men så åkte jag på språkresa till Oxford när sommaren var över. Jag flydde den hemska vardagen, äntligen skulle jag få umgås med människor av det rätta virket istället för fetton och tjejer med fett hår. Det visade sig dock att den här "Danne" Daniel hade beställt samma resa. Han skulle också till Oxford!

Jag blev helt lyrisk för jag visste att min stund var kommen. Här där vi började om ifrån början skulle jag få övertaget. Daniel skulle inte passa in lika bra som jag dessutom. Visst han var stor och stark men jag hade en verbal förmåga och framförallt jag kunde charma vem som helst.

Jag tog direkt övertaget, Daniel hängde med mig ifrån början. Han var en blyg jävel. Jag tog tillfället i akt till att vara väldigt snäll mot honom, i skolan stod jag upp för min sak och hatade tillbaka, men nu gullade jag som en katt som vill ha en kräfta. Och Daniel föll pladask, jag hade en sådan makt bland dem andra överklass kidsen och chicsen att han skulle blivit totalt mosad om han hade försökt röra mig.

Det var grillkväll, när den inte ont anade jätten till Danne hade slumrat till framför lägerelden tog jag en ut en varm kolbit ur eldens inre glöd. Den glödde av rött engagemang och jag lät dess heta yta fräta bort några centimeter utav Dannes underarm. Han skrek som självaste Fredinand. Och jag skrattade av hat och skadeglädje.

Väl tillbaka i skolan var min ställning tryggad. Jag fick kontakt med ytterligare kanske 5 utstötta killar som påminde om mig. Kom ifrån fina familjer och hade det tufft i sina klasser fulla av White Trash folk.

Vi tog makten på skolan, slog dem som inte stod på våran sida, hade personalmöten för att få bättre betyg. Sålde Cigaretter till dem som var duma nog att ta emot. Vi hade det svårt när vi inte var med varandra, gick ju olika klasser så ibland fick jag igen lite ifrån Danne. Men i längden åt jag upp honom, jag fick allt han bara kunnat drömma om.

Och när jag slutade nian var revanschen fullbordad, 305 poäng och jag hade kommit in på SAM, naturlinjen. Hösten 2002 var mitt liv som natt och dag om man jämför med första året på högstadiet. Jag var killen alla ville vara och försökte vara.

Jag behöll lugnet under de svåra tiderna, det är mitt råd till er som går igenom liknande skit, jag lovar ni får eran revansch.

.