fanatismenlever

Fy fan säger jag alltså. Allt är helt åt helvete. Hur misslyckad är jag inte? Jag har inget jobb! Jag har ingen egen inkomst och framförallt jag har ingen familj. De har vänt ryggen åt mig. Iofs kanske jag förtjänade det.

Igår åkte jag hem till min ensamma far för att visa min ångerfulla sida.

Jag kom över vid halv 7 tiden och fann honom i sitt kontor snuttandes på lite whisky, han var full. Iaf lite lätt.

-Bra tänkte jag nu kanske jag kan få honom att smälta med min charm (är väl en egenskap som jag har, en av få positiva. Jag kan charma varenda en, naturligtvis är det en falsk charm men ändå, den är fan bättre än en äkta sådan)

Jag bugade mig rent ut sagt på knä framför min far, nästan kysste hans fötter och bad om en andra chans. Jag smörade och hällde upp mer whisky åt honom. Han sa inte ett ord, bara tittade på mig med ett stenansikte.

Efter tio min av böner och fjäsk öppnade han sin paddmun:

-         tssss har du tur kan du få åka med till London, men antagligen går familjens biljett till din syster pojkvän

Jag trodde att jag hade lycktas iaf för en hundradels sekund, jag skymtade ett leende med godhet innan han yttrade sig men ack så fel jag hade. Hans ord möttes utav min lite lätt sura blick och så föll jag. Han insåg min falskhet och berättade vilken oäkta bortskämd skit jag var för femtonde gången,

-         Sök jobb till någon svensk B-film för skådespela är du helt ok på.

Full som han var reste han sig upp, vinglade till men stod ändå stadigt. Han rödaktiga ögon tittade rakt igenom mig och genomskådade mig fullständigt. Så höjde han sin stora hand och gav mig en örfil.

Jag stod helt stilla och tittade honom djupt tillbaka i ögonen, han vände sig om gick runt skrivbordet och satte sig på sin mörka stol.

Jag insåg att det var slut, vände på klacken och lämnade övervåningen.

Men inte lämnade jag ägorna. Nej jag var arg som fan. Alltid har jag blivit i sidosatt och behandlad på ett annat sätt utav min far. Han har alltid sett mig som det svarta fåret i familjen. Nu fick jag utlopp för all den ilska jag hade inom mig. Jag gick ut på grusplanen och grabbade en yxa som stod lutad mot väggen, gick ner mot källaringången. Dörren var låst, jag höjde yxan och högg tre kraftiga hugg mot handtaget och låset. Källaren var min.

Ett rum fullt med vinflaskor och annan sprit, allt prydligt uppställt efter årgång och prisklass. Nedanför flaskorna satt små lappar med en egen berättelse för varje enskild flaska. Jag såg rött.

2 minuter senare, var jag rödfärgad utav vin. Det låg glas över hela stengolvet, blod överallt, rött vin. Allt i en enda stor röra, ingen ordning någonstans, en av Sveriges mest kompletta vin-samlingar total raserad.

Jag lämnade nöjd min fars ägor.

Nu sitter jag här och ångrar inte ett skit, utöver att jag kanske får betala en del i skadestånd. Men förhoppningsvis skonar familjen mig ifrån det. Istället skall jag visa dem.

Jag skall visa dem, hur fantastiks jag är, att jag är så mycket bättre än de tror. Jag skall fan konkurrera ut min egen far, och resten utav min familj.

Det svarta fåret kommer få sin revansch var så säkra!