fanatismenlever

Jag förstör min lägenhet, jag klottrar blod på väggarna, skriver hatiska medelanden, jag tar kokain. Jag lever ett rock liv, jag sliter sönder mina jeans, jag har bara en vit skjorta på mig. jag vill knulla, jag måste ringa någon flicka. Jag måste få utlopp för min sexualitet, jag måste ha våldsamt sex. jag måste riva sängen och lägenheten för en vettig anledning. men vem fan vill klockan 4 en Torsdags morgon, bara jag själv! Fan.

Jag drar ner min tapet, välter mina mys-lampor, välter mina garderober, slänger alla kavajer på golvet. Jag spyr på väggarna. jag skär mig, i hårbotten, låter blodet spruta ut i mitt hår, hade jag haft en förskolelärare här skulle hon inte trott att jag hade gjort så, hon skulle trott att jag färgat håret, ni vet så som man gjorde i 10 års åldern med en en gångs färgning innan de där färgerna som håller ett halv år kom. Dem som de som har fula hårfärger behöver, men inte jag, jag är helt naturlig! Jag lyssnar på The Clash är ett vilddjur, jag hatar, kissar ifrån balkongen på någon flata på gatan. Jag slänger ut en radio, en gammal fast rätt cool, retro känsla på den.

 Jag ägnar mig åt sådant som riktiga supportrar gör, låter helvetet bryta lös, höjer volymen, väntar på att någon granne skall ringa polisen. Blodet rinner fann va gött, jag är blodtörstigt, att jag aldrig tänkt på hårbottnen förut, armarna har jag aldrig rört inte heller handlederna, men jag förstår varför folk gör det. Vill inte röra mina sköra handleder, men hårbotten syns inte såren i.  Å blod! Jag smetar ut det på väggarna!

Jag skär mig med rakblad i knävecken, där syns inte såren så bra, men ack vad det känns!


BLOD

Sliter sönder mina Dior jeans, kletar blod på mina Dior Hitops( har ägnat säkert 5 timmar åt att tvätta dem för att hålla dem rena vid åtskilda tillfällen) De är röda snart, lär bli svårt att få bort, iaf ifrån skosnörena de suger upp blodet bra. Ja fan va bra att jag inte har tänkt på det förut. Mer Whisky!

Å Hat, å kärlek, å Sex, å aggression, å orgasm!

Sitter här på mitt rum, med en kaffe och en cigg. Njuter försöker iaf. Det är svårt. Fy helvete va full jag är, klarar knappt av att skriva, måste rätta mina små stavfel här sedan. Egentligen spelar det ingen större roll men det är skönt att få till något läsbart tillslut. Kom just hem ifrån Landvetter, flydde stan i Lördags, det blev en tripp till London.

Besökte diverse indieklubbar och bytte mina Dior jeans mot något i stil med April 77, helt okey. Fick ett par luder där borta, nej de var iofs betygligt bättre än dem här hemma. Jag menar det! Flickorna i London är trots en samling av de absolut bästa i hela landet, framförallt på de klubbar som jag besökte. Fan vad jag har supit, måste ut och springa imorgon, min vilopuls har stigit till 60 slag/minut.

Hällde iaf i mig ytterligare 3-4 öl på landvetter innan jag tog taxin mot stan, fy fan klarar inte av att se den här staden i ögonen längre. Det värsta var när en man vid namn Göran på jobbet skickade en bild på tårtan som chefen beställt efterguldet. "ifk" med stora rosa bokstäver, den där chefen som inte ens är mer blåvit än jag, DVS helt obefintligt, han säger sig avsky fotboll.

Det gör nog jag med snart. Sjukt att ett lag kan ha så många medgångsupportrar.

Skall se till att chefen får sparken, lär inte vara några problem med mina kontakter, enda anledningen till att jag själv inte är chef för tillfället är för att man måste vara äldre i min bransch och är man inte det framstår man som en alldeles för stor översittare, det funkar inte.

Jag menar jag har inget vanligt medel-svennigt-arbete, på mitt jobb finns det damer som kommer upp i en nivå som många svenskar inte ens får syn på.  Vi pratar om kvinnor så sköra att de är oskuld, vi pratar kvinnor som gått på de bästa privatskolorna i Sverige.

Vi pratar kvinnor som har ben så smala att de skulle klassas som anorexi ben, vi snackar kvinnor som är så kvinnliga att deras bröstvårtor ständigt är styva, inte för att de är kåta ständigt utan för att de är så kvinnliga att deras bröstvårtor är hårda, bara sådana som de vackraste kvinnorna har.

Vi talar om kvinnor medvetna om det mesta, vi talar om kvinnor med kläder som bara dem får mig att smälta. Men frukta ej kära läsare att de förför mig! Nej jag har dem lindade runt min tumme när jag känner för det. Till dess spelar jag en dum rockstjärna, låtas att jag tar kokain och har döskalle tatueringar innanför gylfen på mina svarta Dior jeans.

Det är ett krav jag har för att jobba där jag jobbar. Kvinnorna skall vara runt 20 och oskulder allihop. Vi har en del fester tillsammans. Jag väntar på rätt tillfälle, naturligtvis har jag redan vart på några av dem, men bara en har fått känna på mitt hår fullt ut.

Jag sitter och vinglar runt på min så kallade soffa.
Jag har svårt att koncentrera mig på vad jag gör, jag har naturligtvis skickat upp en flaska whisky ifrån hushållerskan.
Men varför sitter jag här och skriver sent en Torsdagsmorgon? Jag måste förmedla vad jag gjort, jag måste få ut mitt hat och mitt förakt innan jag gör något allvarligt.

För någon timma sedan efter att taxin släppt av mig utanför här, mötte jag ett äldre par på väg ut ur en spårvagn, de är det första tecknet på blåvitt jag möter i mitt onyktra tillstånd, jag ser det grådaskiga tyget skimra framför mig, de håller om varandra, de ser nästan nyförälskade ut. Jag känner vreden välla upp inom mig. Jag känner hatet spruta ut som svart blod ifrån mitt sköra hjärta, jag slet mig i håret, jag skrek inom mig, det kändes som en kniv vred sig runt i mitt röda hjärta både en och två gånger.
De gamla paret gosade framför mig, de log mot vandranda, och så kysstes de, måste vara första gången jag såg några i den åldern kyssas offentligt. Jag såg deras halsdukar och insåg att det verkligen var blåvita, jag kände smärtan i bröstet, kände hur mina puls steg till 150/slag per minut. Så hände det.
Jag sparkade till mannen över knäna. Jag vet inte hur det gick till med helt plötsligt hände det, och så låg han där samtidigt som han drog med sin älskare i fallet.
Han låg där och blödde kraftigt ifrån ett sår i pannan. Och jag stod där och såg ner på avskummen samtidigt som jag harklade mig och skvätte en spottloska med stank ifrån diverse öl mot dem, såg den splashas i kvinnans åldrade nuna, och kände hur ondskans leende spred sig över mina läppar, jag lutade mig över paret samtidigt som jag hatiskt och kraftigt skrek HATA BLÅVITT!

En massa blickar på mig, jag gick fort därifrån, kanske drömde jag? Kanske var det bara en dröm, vet inte om jag har dåligt samvete. De var iofs nästan handikappade där de log bland våta höstlöv på kullestenen samtidigt som blodet färgade deras blåvita halsdukar rödblå.

Kanske borde jag ha lämnat pengar till en taxi?

Gick upp sent idag, har tagit ledigt hela veckan ifrån jobbet. Det blev att ligga och dra sig i Hästen sängen samtidigt som hushållerskan serverade mig lite räk-mackor och färskpressad apelsin juice. Sedan lirade jag lite på mitt Playstation 3, Fifa 08, tog över Blåvitt och sålde alla deras spelare bara för att känna skadeglädjens sötma.

Tog sedan på mina Dior hi-tops, råa Dior jeans, samt min Burburry trench för en promenad i morgon solen. Kommer snart ut på Avenyn och möts av diverse lågt stående människor. Jag låter höstvinden ta tag i  mitt tjocka mörka hår som min mor gett mig. Kommer på hur mycket jag faktiskt älskar mig själv, annars skulle jag aldrig överleva den här tiden på året.

När jag närmar mig Hardrock där jag för nån månadsen såg till att min klubbs ordförande blev sjukskriven möts jag av en flock av flickor. Alla har kläder som de flesta bara kan drömma om, deras små nätta ansikten ler mot mig. Jag ler inte tillbaka, men så fort de gott förbi mig gör jag det.

Någon minut senare kommer ett helt annat tjejgäng emot mig. De flesta av dussintalet är småfeta, och bär sunkiga kläder. Deras hy påminner om en 70 åring som ägnat hela sitt liv till att röka under fläkten i köket.
Hela fyra stycken av sju i gänget bär blåvitt halsdukar, när det närmar sig mig ser jag hur de viker åt sidan som om jag vore en gud. Visserligen är jag det i deras ögon med, tja det såg lite lustligt ut. Den fulaste av tjejerna med sönderblonderat hår får syn på min ÖIS pinn över Burburry trenchen och småler, jag jag ler ironiskt tillbaka, samtidigt som jag går vidare, räknar sekunderna...
Vänder mig om och ser hur hela högen av blåvitt horor står och glor som paralyserade apor på mig. Skakar på huvudet och går vidare. Halvvägs upp på Avenyn kommer tre killar i nyköpta  Stone Island jackor emot mig. De ser så där tuffa ut som bara en äkta casual kan göra, går med sina gorilla armar åt sidorna och ser ut att väga 150 kg trots att de knappt kommer över 80.

Jag småler åt dessa också, stannar upp och frågar: Var köpte du din jacka den var fin?
Killen skrattar och säger; Du det här är SI det är nog inget för dig!
Hahaha, idioten fattade inte min totala ironi, han var så uppe i sin hybris kring SI att han trodde att han var ensam om att äga en sån där jacka. Varför måste alla dessa Cat C köpa de fulaste SI gör btw? Det finns en hel del plagg som den där italienska designjätten tillverkar som till och med skulle platsa i min garderob, men då får man fan leta utanför GBG;s ställen, ja man får åka till Milano. Själv äger jag säkert mer SI plagg än varenda kille i Wisemen, Gärningsmännen, Supras, UG, BWB, Barbaren, Klanen och allt vad de kallare sig äger tillsammans.

Mitt senaste köp ifrån märket är en grön jacka med lackerat läder. Funderar på om jag skall ta bort märket och sälja det till någon lägre stående individ, så att ha kan tejpa fast det på sin Peak jacka. Jag menar är man expert som jag ser man skillnad på de tunga grejorna och behöver inget märke för att förstå vad italiensk design är för något.

Kommer iaf upp till stadsbiblioteket där jag flyr undan pesten i stan. Tänker att här skall väl inte ens Supras kunna häcka en dag som denna. Sätter mig vid en dator efter ha schasat i väg en kille med mycket hårväxt.
När jag sitter där hör jag plötsligt ett märkligt ljud. Det låter som om någon har sex en halvmeter ifrån mig. Bryr mig inte om det utan fortsätter skicka porrmejl till Håkan Mild.

Men tillslut är ljudet så tilltagande att jag inte kan hålla mig ifrån att vända mig och se vad det är för slags orgie som väntar, kan det vara rena drömmen med en snygg ung biblotikarie tillsammans med en schyst lärarinna?

Jag möts av min största chock för dagen. Tio meter längre bort, sitter en tjej med sönder slitna jeans gränsle över en kille med en blåvitt tröja töjd till sitt yttersta överdragen över en tro det eller ej rosa jacka med päls!
Deras våta hångel drar inte bara till sig min uppmärksamhet, två killar med blåvitt halsdukar dyker upp runt hörnet och börjar även dem att smeka det lilla fnasket som nu skriker ut sin tillfredställelse när den ena killen kliar henne på halsen samtidigt som han låter sin sträva tunga vidröra hennes finniga nacke.

Jag får spy reflexer som påminner om dem jag fick senast jag besökte Milano efter både ett och två glas för mycket. Men jag håller emot, jag måste visa att jag är något över det vanliga, att jag trots denna fruktansvärda syn klarar av att uppföra mig som en man värdig min far.

Istället tar jag tag i min fortfarande kokheta latté, reser mig upp med ett ryck och går med bestämda kliv mot killarna. Jag knäpper upp Burburry rocken så att de klassiska rutiga mönstret syns tydligt, väl framför orgiens skådeplats häller jag det kokheta kaffet över fnaskets hår, och ser det rinna över på killarna som böjt sig ner för att komma åt finnarna på hennes rygg.

Tjejen vaknar upp ur sitt djuriska tillstånd med ett ryck, killarna likaså, de ser varken arga eller upprörda ut, inte heller kåta som de gjorde alldeles nyss. De ser mest rädda och förvånade ut. Jag tar upp en ÖIS klibba ifrån innerfickan och sätter den på bordet framför killarna, ser till att dess klister verkligen tränger så djupt ner i bordet som det kan gå. Är nöjd med min första klibbning någonsin. Har aldrig gjort det förut men nu vet jag vilken känsla av spänning och adrenalin det är att fästa en sån där, kan förstå att Barbaren folket håller på med sånt där.

Går ut ur Bibloteket för en middag på Aveny 1, där jag nu sitter och precis har avnjutit en helt okey måltid, den var inte mer än okey tyvär.

Bästa publiksnitt:
Örgryte:
hemma: 25.490 säsongen 1959
borta: 19.444 säsongen 1959
sammanlagt: 22.463 säsongen 1959
(Samtliga snittsiffror ovan är rekord i Sverige)

Har beställt diverse antidepressiva preparat, för att rädda hösten. Snart kan hela staden vara full av Blåvita små kräk, Cat C förpestar staden och är helt plötsligt dubbelt så många, helt plötsligt får varje våldsbenägen bonde i krans-kommunerna för sig att de hejar på Blåvitt och har en anledning att slå oss Öisare.
Plötsligt vaknar den goa-gubben pappa Bosse upp i soffan för att bege sig till Ullevi, han tar med sig lille kalle som egentligen hatar fotboll. Killen får en sån där grådaskig halsduk och går tillsammans med massan till Ullevi.

Massan utan heder, massan utan en egen åsikt, en massa som är precis som alla andra.

GP har redan börjat plåga oss med tio sidor långa inslag om hur fint det är på kamratgården, vore det inte spännande att störa lymlarnas uppladdning genom diverse aktioner, här kommer diverse förslag ta det sakligt om du vill, men tänk på att det finns hånande undermening, även om det vore mycket bra om det genomfördes:

1.
något som vore effektivt är att ställa sig i Blåvittklacken tillsammans med kanske 40 likasinnade Blåvitt hatare och bombardera planen med bengaler och annan skit, få matchen avbruten och tre poäng till TFF. Men det är förstås bara en våt dröm. Man skulle få 40000 ögon på sig diverse kameror samt tv skulle hänga ut en resten av livet bara för att man råkar hata Blåvitt lite extra.

2.
Ett annat alternativ vore att genomföra en rejäl aktion emot Kamratgården, sätt eld på skiten, bränn upp konstgräsplanen ja vad vet jag.

3.
Förstör Blåvittshoppen, så att de inte kan sälja sin skit till alla fjortisar och mysgubbar i stan.

4.
Ring och gör resten av nätterna för de blåvita spelarna till rena rama helvetet, hemsök dem, rista farliga tecken på deras dörrar. Skräm dem!

5.
Slå och tryck ner så många små kids ni lyckas inför matchen mot TFF, de skall förstå hur äckliga de är!

6.
Besök Ullevi inför matchen, förstör stolar, häng upp ÖIS bananers, visa att de här är vår stad och inte en stad för Frölunda fans som just börjat heja på Blåvitt.

7.
Slå ut Alla blåvita nätsidor tex, http://ifkgoteborg.blogspot.com/, samt ifks officiella med spam och andra pornografiska aktioner.

Sprid erat Hat, ta ut allt det där ni har inom er. Jag vet att ni precis som jag är så mycket starkare som individer än varenda blåvit i den här stan.

Vi är unika, vi är inte som de där 40000 svaga själarna till goa-gubbar på Ullevi nästa söndag. Vi har en stolthet vi har valt att gå vår egen väg, vi följer inte strömmen. Vi är något över det vanliga! Vi kan konsten att ha en egen åsikt, vi är röda inte bara i själen utan också som personer(Har egen åsikt, kan bestämma)

Visserligen har de år av förtryck vi har fått genomlida tärt en del på oss. Vi har tryckts ner enda sen vi var sju åtta år av Blåvita svin. De har hånat och tryckt ner oss, har vi vikit ner oss för det? Nej, vi har stått rakryggade och tagit emot all tänkbar skit, vi har tagit stryk inte bara verbalt. Men vi står kvar, rakryggade som aldrig förr och med ett obeskrivligt hat till Blåvitt!

Stoppa ett blåvitt guld, stoppa gatorna ifrån att fyllas av svensson bönder ifrån Lindome, Kållered, Borås etc. Stoppa Göran Johansson ifrån att le för första gången på 11 år! Stoppa lymlarna ifrån att förpesta avenyn med diverse festredskap. Gör allt för att förstöra den blåvita festen!

Vi är Örgryte, och vi har Gais med oss, tillsammans skall vi enas för andra gången i historien för att hata tillsammans för att trycka ner vårat svin till lillebroder.

Vi skall resa oss starkare än aldrig förr!

HATA BLÅVITT!

Fy fan för ÖIS styrelse och ledning!

Ni har dragit våran klubb i skiten länge nog, redan i våras borde ni dragit åt pipsvängen efter utalanden som "Vi skall upp inom tre år, då blir det lättare att gå upp!"
"vi skall satsa på scouting"
Vad fan hände med den scoutingen, vilka bra/vettiga värvningar har vi gjort iår?

Hur kunde ni med att gå in med den skitinställningen?

Hur kunde ni med att anställa Janne Carlsson som huvudtränare?

Hur kunde ni med att åka på supar-semester upprepande tillfällen till Brazilien för att sedan komma hem med någon fjunig bakgårdspojk som knappt kunde stå på två ben?

Hur kunde ni med att sätta upp ett stort järnstaket ala Berlinmuren med vassa kanter mitt framför era trognaste supportrar utan att ens informera dessa inför matchen?

Hur kunde ni tillslut med att över huvud taget diskutera en sammanslagning med våra två största konkurenter?

Och sedan försvara det med att ni måste göra allt för ÖIS bästa? Vad, ÖIS bästa är det att döda klubben?

Hur kunde ni sedan efter matchen mot Häcken ge upp allt? Vi låg 6 poäng efter och hade legat 3 poäng efter om vi hade vunnit våra två efterföljande matcher, sån typisk looser-mentalitet! Som med tiden fått vårat största hopp Ken Fagerberg att tröttna på klubben.

Ni är en skam för Örgryte IS och våra supportrar, likaså fegisarna i Baldeshage som sviker sina medlemmar i och med att vissa upp ett falkst stöd för ledningen.

Ställ era platser till förfogande åt människor som vill något med klubben ÖRGRYTE IS, och inte drömmer om något europeiskt storlag, stick till Köptenhamn hela bunten!

För ett friskt Örgryte IS! Släpp lös engagemanget och rädda klubben, bli medlem gör allt för att ÖIS skall höras och synas. Avsätt ledningen i December och var med och bygg en stark klubb som MED Ken Fagerberg kvar i truppen skall nå allsvenskan 2009!

"Opinionsmakare och Lögnförmedlare

2007-09-10

Ett opinionspopulistiskt debattinlägg publicerades i lördags på DN debatt. Inlägget, som signerades av Beatrice Ask (Justitieminister) och Lena Adelsohn Liljeroth (Idrottsminister) publicerades samma dag som EM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark spelades på Råsunda. Givetvis drog dessa två proffspolitiker referenser till det förra mötet mellan de två lagen på Parken i Köpenhamn, då en smått berusad dansk gjorde sitt eget försök till att möblera om ansiktet på den domare som i slutminuterna tilldömt Sverige en straff. Det är dock inte denna specifika händelse som de två ministrarna tar upp, utan det i media så omtalade och diffusa "idrottsrelaterade våldet".

Ask och Liljeroth definierar inte detta problem utförligare, utan litar blint på att läsaren ska ha en egen insyn, insikt och förståelse gällandes ett fenomen som minskat i omfattning i takt med att det allämna idrottsintresset ökat det senaste decenniet. Den absoluta majoriteten av den svenska idrottsintresserade publiken har aldrig varit i närheten av våld i samband med idrottsevenemang, något som både polis, supportrar och politiker är fullt nöjda med. Alla parter är intresserade av att oskyldiga åskådare nöjda går hem efter ett idrottsevenemang, utan att bli fysiskt inblandade i slagsmål under en fotbollsmatch. Den stora skillnaden mellan parterna verkar dock vara att det endast är vi supportrar som vågar erkänna att sådan är verkligheten idag.

Något som ständigt återkommer i den här typen av massmediala utspel är det påstådda faktumet att det faktiska våldet skrämmer bort medelsvensson från arenorna. Ask och Liljeroth målar upp detta scenario med orden "att intresserade åskådare, barnfamiljer och andra drar sig för att besöka idrottsevenemang av rädsla för att hamna mellan rivaliserande och våldsamma supporterskaror är ett hot mot idrotten som folkrörelse". Något belägg eller förtydligande för detta påstående förekommer inte. Däremot presenterar de båda ministrarna en rad förslag för att förbättra dagens situation, på ett sätt som enligt dem ska få den svenska supporterscenen att likna den i Storbritannien, där man "i hög grad har lyckats motverka problemen". Dessa förslag går i stort ut på;

· Att det i framtiden inte längre endast är klubbarna som ansöker om avstängningsbeslut för enskilda individer hos åklagare. Ask och Liljeroth vill att polismyndigheten utan inblandning av klubbrepresentanter ska kunna fatta beslut om tillträdesförbud på samtliga svenska arenor för personer som omhändertagits vid "ordningsstörningar". Den främsta lösningen mot fotbollsrelaterat våld skulle alltså vara att koppla bort klubbarna i beslutsfattandet kring vilka som ska få besöka klubbens arrangemang. Att, som i b.la. Hammarbys och Djurgårdens fall, arbeta preventivt och kommunikativt för att motverka ordningsstörare är inte intressant för de båda politikerna.

· Man vill kraftigt skärpa straffen för olaga intrång i samband med pågående idrottsarrangemang. Att hoppa över ett staket och in på en gräsmatta ska alltså i lagens mening liknas med misshandel, rån och sexuella övergrepp.

Dessa åtgärder ska utföras samtidigt som klubbarna uppmanas att öka antalet avstängda supportrar, förhöja kontrollen av individer i samband med arenan, samt driva civilrättsliga mål mot supportrar som orsakat klubben ekonomisk skada. Här gör man återigen en koppling till den danske planstormare som nu är inblandad i en process mot arenan Parkens ägare, en process som "klubbar och förbund i Sverige noga bör följa och undersöka om det är en framkomlig väg även i vårt land". Ministrarna fortsätter med att poängtera att det vore önskvärt att fler fotbollsklubbar skulle följa hockeyns goda exempel och investera i nya, moderna arenor. Vad dessa arenor betytt för utvecklingen av hockeyns supporterscen är inget de båda reflekterar över.

Ask och Liljeroth begår två generalfel när det gäller författandet av artikeln på Sveriges mest bevakade tidningssidor. För det första målar man upp ett scenario som inte har någon verklighetsförankring. Att man väljer att publicera en sån här artikel är svårt att tolka på något annat sätt än att man vill vinna enkla poäng hos väljare vars främsta referens på idrottsrelaterat våld är Simon Bank. Att man samtidigt framhåller argumentet att man gör detta för att den genomsnittliga svensken skulle vara rädd att besöka idrottsarrangemang på grund av huliganismen är närmast ironiskt. Det är medias skräckartiklar, ivrigt påhejade av det styrande etablissemanget som, om de får fortsätta i samma takt, kommer att skrämma bort publiken från de svenska arenorna.

Fel nummer två är att tro att man kan komma till rätta med problemet med våld runt idrottsarenor genom att öka straffsatser, anställa fler poliser, och utestänga mängder av supportrar från ståplats. Givetvis kommer våldet på arenorna försvinna om man stänger, bygger och slår bort supportrarna. Men att tro att detta är den slutliga lösningen, och hoppas att våldet då inte kommer att accelerera och förflyttas ut på gatorna tillsammans med supportrarna, är naivt. Att tro att det går att lagstifta bort fotbollssupportrar, samt de negativa sidor som följer med dessa, utan att samtidigt förlora en alltför stor del av idrottens själ, är dödsdömt."

Frihet åt Ultras!



Stockholms derbyt mellan AIK-Djurgården var det närmaste internationell fotboll vi någonsin har kommit i Sverige. För de som vill att svenskfotboll skall utvecklas och bli bättre är bengalbränningar som den AIK genomförde ett steg i helt rätt riktning.